Pick your poison!

Självklart Bettan! Jag väljer själv vad jag ska utsättas för. Jag väljer att vara tydlig i mitt liv och det gör det lätt för dig att läsa mig och det gör att jag ibland får ont. Jag väljer dig som tänker lika. Men jag skulle inte vara mig själav utan min raka, naiva och ärliga approach. Gamla WYSIAWYG gäller och det hoppas jag att du ger mig tillbaka. Jag vill fylla mitt liv med bra saker, bra människor och bra stunder. Så många som möjligt. Idag har varit fullt av dessa faktorer och det gör att jag sitter här och svävar tolv centimeter över soffan.

Idag har bjudit på lagspel med kunder, leverantörer, arbetskamrater, vänner, träningskompisar samt löst folk som kommit i min väg. Det som fascinerar är att jag överallt har lämnat mötena med en positiv känsla. En känsla av att det har varit mödan värt att möta den jag mött, i den stunden, i de rollerna och med det resultatet. Allt kan naturligtvis bero på slumpen, men den tror jag ju egentligen inte på. Jag tror att det positiva utfallet av dagens stunder - samlarobjekten - beror på att jag mår bra av att vara rak. Om jag älskar något i livet så visar jag det och om jag omvänt vill ändra på något som låter jag inte bli.

Jag har mål. Jag har några skitsvåra mål. Framförallt ett är en rejäl bortamatch, men det hindrar ju inte att jag älskar att vinna? För du - vilken seger är skönast att vinna? En stor seger slår fyra små...

Jag var fet när jag började träna. Jag hade faktiskt nästan dött av högt blodtryck. Jag satte mål och käkade upp dem bit för bit. Idag fick jag via en god vän och hälsomänniska på nytt siffror på att jag lever. Jag har gått ner nästan tjugo kilo, tappat massor med centimetrar runt midjan, minskat fettprocenten i min kropp till en hyfsat aktiv idrottares nivå och jag känner mig starkare och friskare. Jag är på väg mot mina mål. Jag får ibland feedback från både kända och okända. Det är viktigt. Dagens passning från mig till dig blir därmed självklar. Om någon gör något bra ge vederbörande cred för det. Du såg och sa att jag inte längre fyller ut mina shorts. Kram, Tack, och välkommen tillbaka.

Born to be alive!

God eftermiddag, kära vänner. Idag fokuserar vi på grunderna, mål, träning och resultat. En vårdag som den här passar det bra att se framåt på ett välbalanserat och vinnande sätt. Som med polishet i köket, "ring ut det gamla och ring in det nya!"

MÅL: Om du har bestämt dig - och det har du ju - så är det bara att köra. Skit i om förutsättningarna förändras i grunden. Gå dit och gör ditt eget lopp. Det är ju ändå bara så att omgivningarna är just det. Omgivningar. En dekor som ibland kan fördjupa din upplevelse och prestation, men om det skulle vara så att någonting inte känns helt rätt så strunta i det.

TRÄNING: Om tex passets upplägg ändrats från det du vill till något helt annat utan att man meddelat dig. Du vet vad planering innebär och kan minsann fokusera ändå. Som jag gjorde i fredags. Du finns, du är och du utför. Ingen annan.

RESULTAT:  Fan vilket bra intervallpass jag gjorde, trots oavbrutet frenetiskt dunkande i 143 bpm från omgivningen. Som en ren bonus och förmodligen med lite extra tändvätska så fyllde jag på med ännu en gren. Och det var lika. Förmodligen var det de två bästa pass någon genomfört. Dittills.

Våren 2014 har tagit fart. Jag har tom sopat grus och vikt ihop adventsgranen. I slutet på februari. Våren 2014 har kapacitet. Jag är stark som ett kärnkraftverk och på onsdag gör vi en ny mätning av lite enkla värden. Alltid kul att se kvitton på framsteg.

Varför vi lever? Ja, du...

Èn välmotiverad fråga en fredag med riktigt vårmysväder här i Nypan! Tokregn, blåst och tre friska. Fast egentligen en motiverad fråga hela tiden väl. Det är väl därför vi lever? För att kunna ställa oss den frågan. Annars vore det ju kass. Jag ställer mig den hela tiden i alla fall. Jag vill saker hela tiden. Jag tar ett motiverat avbrott i tankearbetet ibland för att utföra skälet till att jag finns. Men jag är inte mycket för omotiverade mellanrum. De stör mest och bör undvikas!

Igår utförde vi till exempel. Ålsten i kungliga hufvudstaden. Halv tjugo. Mörkt, temperatur nej  och nysnö. "OK, badet ligger femtonhundra meter i den riktningen - vi ses där". Löjligt kanske, men den skönaste löpning jag gjort tror jag. Åtta ljuskäglor som fladdrar runt i skogen - nio med min - en andedräkt som fladdrar till som ett moln, en reflex, nästan en krock runt en tall, halkar, flämtar, ska dit, flytta på dig kattdjävel, granen som tappar all snö när jag dyker in under den och så den surrealistiska känslan av adrenalin och att hela skogen lever. Framme. Klar. Det är sådant jag lever för.

Stå upp, sitt ner, trampa, spring, lyft den där, flytta den, tio kvar, femton till, kämpa, en backe till, fy fan, postion två, hindu push-up, varm, kall, svettig, svart, hundra, en kilometer, femtio kilo, öka, andas och njut. Det är sådant jag lever för. Svettiga leenden av samförstånd, de där älskade djävla benen som triggar hela tiden eller laddkabeln som är kopplad direkt till adrenalincentrum i min hjärna. Det är sådant jag lever för. Kram för att du läser, följer mig och vågar förstå. God vårdag!

Lunch är för veklingar.

Visst är det så, men det går ju bra att äta även efter lunchtid. Om man tex väljer att träna då. Jag är medlem i et lag och laget hade examen på fas ett i helgen. Enligt rapporterna gjordes ett gott hantverk och jag som är stor del av laget vill tro att de förberedelser vi gjort ligger bakom. Mål, träning och resultat du vet. Nu har vi drabbas av vår och startar en längre fas - fas två - som kommer att föra oss ända fram till sommaren.

2011

Gordon sa redan på åttiotalet att det är tufft att jobba mycket och det är det. Laget var inte påtänkt då utan är ett modernare påhitt. Ska du nå högt ställda mål så krävs hårt jobb, och det är svårare ensam. Den peppande delen finns där. Med ännu striktare matvanor och målmedveten och kanske lite ändrad träning, för glädjens och utvecklingens skull, så kommer det att bli vinst igen. Inne på dag två, idag alltså, känns allt som att öppna julklappar.

2014

Barnsligt leende sitter jag här och knappar in träningen i dagboken. Jag älskar fakta och jag tror att det är viktigt att kunna analysera resultat och även att få en bra pepp genom att grafiskt faktiskt se vad man gjort. Det är tex oerhört kul att se att jag gjort över 1200 träningspass och förbrukat mer än 500 000 kcal. Du, i mitt Sverige får man. Jag uppmanar till och med dig att göra. Det du vill. Allt du vill kan du bli, bara du vågar släppa taget om kanten och ge dig ut. Det gäller i såväl stort som smått. Visst vill du med, hellre än att se tåget försvinna. Bra. Kom då.

En plats i solen!

Godmorgon. Roade mig med att googla på ämnet - 143 träffar. En snabb koll på LCHF ger två millar plus. Icke för ty så är det väl ganska viktigt att vi verkligen lyfter detta problem. En betydande del av befolkningen har detta beroende och behöver hjälp. Frågar du dem, din granne eller jobbarkompis, så har de naturligtvis inga problem med socker. Förnekelse är ett tydligt tecken. Självmarkerande. Jag har varit där och jag skojar om det. Fast med ett budskap.

När jag kom hem igår insåg jag att någon förmodligen är ute efter min livförsäkring. Jag har ett öppet hem, "Ungdomsgården Bagaren" typ, ibland är jag där och ibland är någon annan där. Det passerar en massa bra folk på Baker str. Goda vänner och barnens vänner. Det är så jag vill ha det. Detta resulterar ibland i matlagning i Puttes kök. Även om inte Putten är på plats.....  När jag kom hem från nollåtta så hittade jag pasta i kylen samt en lapp där det stod "det finns färdig macka i kylen" och som om inte det vore nog så utsattes jag för en attack vid lunchen idag. "Jag orkar inte hela kakan, du får en bit". Tre mordförsök samma dag! Midsommer bleknar i jämförelse.

Nu fixade jag det på ett lysande sätt. Morgonen står upp och jag är helt frisk och stark. Så om någon behöver deg så är det bättre att fråga. Mig eller någon som har överskott. Idag ska bli en bra dag. Strax iväg till Bromma för ett CrossNature-pass i vårvädret. Sen jobb och avkoppling. Jag kommer att hålla ögonen öppna efter giftiga kolhydrater. Jag drivs av mina mål, ibland justeras dessa och något tillkommer och något bockas av som uppnått. Mental träning när den är som bäst, och det finns en del mantran.

Många säger floskler och visst tjatas en del fraser ihjäl. Men bara om man "bara säger" dem utan att leva dem. Prova på skillnaden. Jag är lite naturvetarbarnsligt förtjust i kul citat. Tecknad film ger ibland en hel del kul, min tidigare favvo - "Det är bättre med en snurrig landning, än en spikrak krasch" har nu fått sällskap av "Guys, we are going to crash straight into the sun" - "Yeeeah, and its gonna look great!". Med dessa visa ord lämnar jag din lördag i dina händer. Utveckla den och vårda den. Kram för att du förstår och stannar kvar. Du har fått så många chanser att rymma.

It´s Friday and (I think) I´m in love....

Det vore väl snuttigt? Alla hjärtans dag och allting? Jag minns ett annat år, det var annorlunda. Och det är ju så jag vill ha mitt liv - annorlunda än de flestas. Eftersom jag tror att de flesta har ett annat liv än jag. Och jag har ju det liv jag vill ha. Cirkeln härligt sluten. Eller som någon utanför felaktigt skulle kunna säga; "Skyll dig själv, Patrik". Det är inte svårt att bygga en hamburgare, det svåra är att bygga den rätt och bra.

"Hamburgare och pizza är perfekt mat".
Kom bara ihåg att skippa brödet.... (Bishops Arms i Toffelstaden)

Vad har hänt då? Sedan sist, som var länge sedan? Ja det är full fart och det är bra. Som någon sa "den här våren har kapacitet att bli episk". Det tilltalar mig och jag älskar att det sades på svenska, då det engelska episk inte har samma klang. Det är snudd på uttjatat. Nå? Jobbet går kanon, förmodligen beror det enbart på att företaget har ny VD. Iaf så ser du ut att bli bästa starten på året ever. Lite hotellbonuspoäng redan och säkert femhundra mil i Pärlan. Det är kul när det rör sig. Sverige täckt från Malmö till Övik i alla fall.

"Inga bitmärken...", sa hon och gick på damernas.
Och jag började febrilt leta efter en sked....

Våren är här i mitt liv och för att som i rubriken spinna på låtar så säger jag som Nisse Hellberg. "Jag sitter där och kisar på klänningar och bara ben." Du vet att jag gillar musik och just Hellberg, och till viss mån bandet, står för glad rock. Jag gillar att bli glad. Att sedan karln är felfödd är ju inte hans fel. Förstår det mesta han säger. På ett osannolikt sätt kanske just det leder till en ny toppning i min träning. Det gör inget om du inte hänger med i resonemanget. Det viktiga är att jag vet vad jag vill. 100 dagar är både en kort tid och skitlänge.

Orkar jag hundra dagar? Varför? Jo, för att jag kan!
Beslut snart. Jag kan om du stöttar.

Nu är det vår och snart sommar, kan man sammanfatta. Mitt lag genomför i helgen en examen i delmål och sedan är det blåställ på igen. Jag tror att mina egna mål är rätt ihop med lagets. Kommande styrelsemöte får avgöra. I helgen kommer jag att avvakta med allvar och bara må bra ihop med folk som vill det. Jag mår bra som du märker av min osammanhängande veckosammanfattning. Bra människor lyfter mig och jag lyfter människor bra. Jag vill bara avsluta med en klar koppling till bloggens syfte - budskapet om mål, träning och resultat. Våga ifrågasätta allt! Kram för att du hänger med och låter de okunniga käka damm.

Monsterteorin?

Det gick nästan kusligt enkelt att flytta livet från en till en annan. Lasse sjunger om monstret och det hjälpte mig att byta. Några tryck, några passord och vips så rasslade det till borta hos NSA och allt tankades över till min S4:a och den finska låg där urlakad som efter... ja ni vet. Jag har inget att dölja så jag tycker det är en bra service som USA bjuder på. Jag är så rutinerad - vägrar skriva "gammal" för det är jag inte - att jag minns hur det var förr. Att spara från telefon till SIM-kort, flytta kort och kopiera, bara för att inse att allt blev dubbelt. 864 vänner, tackar!

Jag lovar att vårda det vi har haft. Du är min vän.

Nu vet du ju att jag aldrig har problem att ta beslut och det känns så rätt det lilla vi hunnit med ihop, den nya och jag. Men - och det här är viktigt - även om man ska lämna ska man aldrig glömma bra saker. Lägg dem i en ask och plocka fram dem, smek dem ibland och lär dig något av vad ni gjort ihop. Det är att respektera och allt annan är ovärdigt. Det finns folk som slänger bort, jag är inte sådan. Den gula finska ligger nu varsamt nerpackad i originalkartong och kommer att må bra i mitt förråd. Stort tack och visst kommer jag att sakna din tyngd, färg och utstrålning. Men tiden går framåt och den nya är yngre, snabbare, lättare och gör saker bara jag viftar med händerna.

Gjutjärn och chilli. Basmat. Puttes kök - inte för alla....

Några ord om idrott. Och vänner i idrotten. Idag gjorde jag det - förmodligen - bästa cykel fyrtiofem jag någonsin gjort. Två låtar - sex minuter, give or take- kvar av passet och jag känner likt Magnus Uggla på Fregatten hur mitt inre vill ut. Jag var efter en och en halv timmes pannben färdig att kräkas. På parketten. Jag fick naturligtvis stopp på allt och övervann känslan och körde sedan färdigt passet. Frågade mitt batteri bredvid, ja även jag har ett sådant, om hon försökt säga något till mig sista halvtimmen? "Nej, det har jag inte orkat", blev svaret. Jag älskar sådana vänner, som lyfter mig genom att finnas. Kram på dig och alla andra som har fattat. Övriga står som vanligt och tuggar damm.

Plusgrader.

Dottern kommer in som en virvelvind från repetitionen med Nymos: "Inga kramar, faan det är plusgrader ute - och jag har ullfrottéunderställ". Bara att backa... När etthundrafemtiosju centimeter ren djävla vilja kliver in så tar man ett steg bakåt. Det är lite som när jag är på något av kärnkraftverken och inte är riktigt säker på var vi går. Man tar ett steg tillbaka. Men missförstå mig inte, hon är bäst. Som så mycket annat jag väljer att ha nära.

Sporthall igen! Bra skit och jag lovar att bada utanför vassen.

Man kan ju välja själv hur man vill ha det. Jag väljer benhårt att drabbas av framtidstro, vårkänslor och en stor glädje. Kroppen hade en lite svacka efter jul - som många andras? - men nu rackarns är vi gång igen. Ett delmål för gruppen nästa helg - wedding14 - och så full fart mot stranden. Iaf för mig som nu verkligen vill upp till bevis. För mig själv och min betongförankrade fåfänga. Resten av gruppen är mer eller mindre klara redan. För bad.

Jag lever ett enkelt liv, och försöker lyssna på bra tips.
Hinner dock väldigt sällan dricka mycket eftersom
det alltid är träning dagen efter..... men det låter schysst!

Dotterns vårskrik igår kompletterades verkligen på kvällen när jag för första gången i år kunde knalla över gården på Baker str. i shorts och tshirt. Verkligen mys. Jag gillar ju  allt bra och det gäller även väder men nu när det börjar bli barmark i mitten på februari och mitt jobb delvis består i att käka motorväg så passar det bra. Även för all träning, ska ta tag i golfen igen och vill ut och tugga lera med cykeln. Kram för att du delar mina grundvärden och vill utvecklas, växa och vinna. Vinnare har mycket roligare.

En resa att minnas!

I höjd med Ödeshög förändrades förutsättningarna. Det blev värst kan man säga. När det sedan började ös-snöa i backarna upp mot Kolmården så blev det värre. Men käre läsare, du känner ju mig. "Hej Patrik, men du haltar ju - inte kan du springa en mil?" "Jodå, mitt knä vet inte hur långt vi ska...". Alltså när alternativet är att parkera "Black Pearl" och ta tåget hem från Ödeshög - kan du ju försöka med om du vill - eller kämpa lite så vet vi ju vad det blir.

Australien. 

Jag vann. Naturligtvis. Och på rent dj adrenalin från den resan byttes jobbarklädernas skjorta och rock mot reflexväst och underställ. En mil runt "Harg och så"  blev det och jag känner mig lugn och fin inför en sällsynt efterlängtad träningshelg med bästa laget. JAg tränar naturligtvis när jag bor på hotell en vecka men det blir långt ifrån detsamma som hemma. På utmärkta "Clarion Hotell 11" i går var det lite dåligt med grejor men de två löpbanden stod head to head med en hänförande utsikt över Göteborgs hamn.

Sverige. Äntligen ett vettigt badrum.

Det blev landskamp - Sweden vs. Australia och jag fick tokstryk. Karlfan stod där i riktigt välsittande tights och kompressionströja. Utan kallingar under. Jag körde trettio minuter och sporrades av hans djävla flin en meter bort. När jag kroknade och gick över till styrka så fortsatte han en stund. Typ en halvtimme. Ja, han var igång innan jag kom också. Jag fick en high-five när han gick förbi mig på bollen. Han visade ett känguruleende och sa "Twentysix K´s - nice view". Alltså jag vill ha den rumpan. Inte så - nope har inte testat men är tveksam - men på mig. I stället för den som jag inte har. Ses vi på gymmet i morgon?

Med livet som insats. Män är hjältar!

Fast det är vi ju alla. På olika sätt. Jag tänker mest på vad jag och andra män utsätter oss för varje dag, Inte en vecka i månaden eller så. Sylvassa metallbitar som måste göra jobbet för att vi alla ska må bra. Vi gör det utan att tveka, en del på samma ställe varje dag medan andra - som jag - drabbas av att göra det på olika ställen. En del är inte så bra. Och det är då hjälten i mig kliver fram. Jag rakar mig ändå. För att vara slät, fin, skön, mjuk och riktigt manlig.

Ända in i kaklet. Rakning är tuffast!

Shit! Mer hus i Lundskog idag än när jag bodde där...

Jamen, hur fan tänker man när man designar vissa hotellrum? Dubbelhörnspeglarna i Helsingborg toppades av minimuggen i Borås i morse. Bägge livsfarliga med ett vapen i handen. Men i morgon har jag fritt spelrum med en rakbredd på två meter. Guld. För övrigt har det mesta gått enligt plan idag. Fyra kunder i Borås och alla bra på olika sätt. Veckan avslutas med en dag i Götet, en stad som jag älskar, och ett snabbstopp i Jönköping på väg hem. Sedan helg och det ska bli skönt att vara hemma två dagar och träna, mysa med dottern och bara vara innan det blir Norrlandsflyg på måndag.

"Du får en svit för att du är så snäll.... Bonus!"

Bortamatch men ändå sporthall som vanligt.
Vill helst bli proffs. OK?

Alldeles för lite träning och för mycket jobb den här veckan. Idag släppte jag lite på disciplinen och tog en skön promenad längs vattnet, hälsade på kranen och så blev det en halvtimme löpband och tjugo minuter styrka. Och en räkmacka. För att jag är så värd det. I helgen tänker jag ta i och de som dristar sig till att vara i närheten gör bäst i att ha hjälm eller pinna på. Kram för att du läser och förstår att om man inte vill något så dör man. Och det verkar ju trist.

Ett exotiskt dygn i Europa.

Jag får samma känsla varje gång jag rullar ner från Åsen (E6:an) eller ner för backarna efter Ljungby (E4:an). När det blir platt så är jag i Europa, jag lämnar Sverige och hamnar i Skåne som är ett främmande land. Jag har länge hävdat att det är en tillgång som vi ska omsätta i cash, "Sell Skåne to Denmark and pay off the statsskuld". Nu får jag kanske börjar tänka om och behålla skiten i riket. Dessutom är det rätt kul därnere.

Speglar i taket förstår jag mig på,
men att raka sig med speglar i hörnet
är ju bara farligt.

Varannan radiostation heter något stil med "24syv" och har tydligen öppet dygnet runt. Jag fortsätter min jakt på den perfekta duschen, den fanns tyvärr inte heller i Helsingborg. Detaljer är viktigt Men världen bästa frukosthörna, herreguuud vad kramsugen jag blev där bland kuddarna. Rena rama Budapest, en trappa ner om du nu varit där. Haft två bra möten i Helsingborg och drar nu en DeliFresh på Max i Halmstad, som dessutom ger oss tourspelare en WiFi-möjlighet till arbete under lunch. Jag lovar att jag inte drack cola, inte åt bröd eller pommes.

Frukost- eller kramhörna? Myspys iaf. Helsing på Stortorget.

Bodde hos sonen i Växjö i måndags kväll och det är en löneförmån att kunna få resa och träffa honom och er andra vänner som jag bor hos, lunchar med eller ibland tränar ihop med. Trivs verkligen just nu med nya jobbet - bara lite annorlunda - och de möjligheter som det ger. Och då tänker jag inte på den höga raggfaktorn som ett VD-kort har i baren, hahaha. Ikväll "Sveriges regnigaste stad" och kanske får jag se Anders Svensson i sin nya bil?

Det blir något nyttigare ikväll.

Har två nybesök i eftermiddag, dvs två företag som jag känner till namnet, och det är det jag gillar bäst. En uppgift att presentera mig och vad vi kan för en person som inte bett om det. Jag vet att jag är en duktig ingenjör i det gör men det som verkligen stimulerar och utvecklar är att möta en ny människa som om ett tag kommer att ringa och säga "Hej, Patrik. Det var trevligt när du var här. Och du har rätt - vi  kör!" Utveckling är ju allt och just textraden "-Vi kör!" betyder mycket just nu. Kram för att du läser och vill.

Att förändra för att utveckla.

Mors, jag vet inte om det bli bättre eller var vi landar mer så här gör vi. Vi utvecklar. Stillastående är tillbakagång. Big time och every time. Jag har sett så mycket ond grå död runt omkring. Den har tom indirekt påverkat mig. Jag har klarat av den. Andra inte. Vi gör en förändring. Mer blogg för folket och mina galna vänner!

Tack, till just dig!

Har funderat på det lite granna. Vi är ju många som använder FB, en miljard eller så. Vi använder ju alla systemet lite olika. Glad, sura eller bara vara är skepnader som vi kan anta när vi helt utan bromsklossar kan uttrycka oss. En av mina kontakter anger att "facebook är inte min huvudsysselsättning för närvarande" och det är ett uttalande som ibland retar mig. Jag lägger ut rätt mycket.

Älskar hotellivets service. Skulle sy i en knapp och pillade
upp syskrinet men blev sugen att hitta på annat.

Mycket av det är ren skit - alltså kul bilder eller korta åsikter och ibland mat/vin-bilder - en del gillar det och andra gillar det förmodligen inte. Det finns ju ingen ogilla-knapp. Om det fanns det skulle jag få den feedback jag vill ha. Är det bra det jag tycker/skriver/gör? Inte för att få en massa cred, det får man ju ibland i form av alla gilla utan för att verkligen se om ni är intresserade så ska jag försöka att skriva mer om mitt liv och viktiga ämnen i bloggen. Det ger mig dessutom utrymme att leka i text. Långa texter på FB är det ingen som läser.

Det är ju så här ni vill ha mig! Kom och plocka bara.
Om du törs.... det är lite vanebildande.

Vi får se hur det går, jag ska minska på onödiga kommentarer och tjafs iaf. Jag behöver ju faktiskt inte kasta ur mig "God fredag - pepp, pepp" eftersom du både vet att det är fredag och att ångloket är peppat och älskar dig. Det blir mer kvalitet i form av dagbok, livspepp, utveckling och träning men i bloggen. På så sätt skriver jag för dig som verkligen vill läsa och utvecklas. Bättre tycker jag - vad tycker du? Kram om du hänger kvar, annars "skit i det då". Och dessutom stör jag ju dig inte. Dessutom blir det mer bilder. På mig - muhahhaha....

Det är svårt att stoppa ett lok som brinner!

Jag är ett lok.

Eller möjligen ett batteri. 

Men det spelar ingen roll egentligen, budskapet går fram ändå. Jag är svårstoppad och tycker om att vinna i det långa loppet. Oavsett sport. Och jag älskar att se dig åka med, det ger faktiskt mer tillbaka än det kostar. Så häng gärna på. Två har roligare och fyra kan möjligen vara ännu bättre. Utan att det blir för mycket fredagskänsla här i bloggen så kan vi väl säga att det beror mycket på vilken gren vi ska utöva. Som i allt annat är jag nyfiken även i idrott.

lok.....

Jag tänker nu ta tillfället i akt och berätta hur bra jag är och hur det påverkar dig som vill och vågar. Du kan kasta ankar, gå ner i stormskyddsbunkern eller sluta läsa. Men om du vågar stanna så kommer det. Nu strax. Fortfarande kvar? OK, jag är ruskigt bra och sprider det till dig för att du och jag är lika. Jag är målmedveten och driftig och vågar sprida budskapet att jag kan allt jag någonsin vill. Du är likadan, du kan allt och är bra. Du behöver bara en trigger för att våga outa det till världen du med. Jag brinner för vinnare och är din trigger. BAM, du kan!

look...

Två är starkare som lag och i vissa grenar är fyra starkast. Patriks Sverige kommer att blomstra med dig och mig och alla andra som är bra och vågar visa det. Den onda gråa döden undviker vi genom att göra. Genom att kämpa för det som är viktigt för oss, för dig. Vi har alla våra egna mål men ibland sammanfaller de och då tar det fart i kolkällaren. Kram för att du läser, inspireras och tänder mig att göra mer och bättre. Vet du vad? Jante är dödast.

Fiska du så jagar jag haj.

Ju större dina mål är desto skönare är det att sänka dem, som torpedofficeren sa. Jag har sammanställt mina - en kul har lärt mig ett sätt att hantera drömmar - och jobbar mot dem. Mental träning helt enkelt. Förändring ger även skillnad i målen och man ska alltid ta in nya sätt att jobba. Först när du ifrågasätter din tillvaro kan du börja utveckla den. Jag inbillar mig att jag har lärt mig och att jag vågar släppa mitt krampgrepp.

Riktigt gammalt och välkänt. Definitivt värt att vårda.
Trygghet hela vägen.

Vi pratar slutet på januari - ja jag vet vilket datum det är och vad som händer idag - och en snabb koll på tvätthögen, sopparäkningen och hotellkontot visar att vi är igång igen. Mitt liv är igång igen efter helger! "They seek him here, they seek him there..." Ungefär så lever jag. Lite nytt och kul men ändå välbekant. Just det är grunden för all utveckling, alltså --> bär med dig det som är bra och komplettera med nytt och piggt! På det sättet kommer du ständigt att växa. Jag är så löjligt nöjd med mitt liv, jag har kvar det bästa från nyss, jag har drömmar för framtiden och en osannolikt kreativ idag. Jag mår snudd på olagligt bra. Tack vare alla som bidrar med sin närvaro.

Jösses, vilken kraft. Du kom in och vände upp och ner på allt.
En vild virvelvind. 

En svår fråga är hur man gör när ett viktigt mål förefaller omöjligt. Något som med krampande huggtänder sysselsatt hela stridsledningen på heltid lossnar inte utan hjälp. Det kanske tom ska få leva kvar som en vacker tanke även om målen skiftar. Kom ihåg grundregeln om dåtiden, ta med dig allt bra! Förmågan att släppa utan att döda skiljer en vinnare från de andra. Vinn - vinnare - Winnerbäck ....  "Tänk om klockan tagit samma vägar som vi". Fan, Lasse - jag sliter fortfarande med penna och sudd ska du veta. Tur att ingen har bråttom. Det var en parentes och en passning till Patrik.

Ny, ungdomlig och lockar mig till utvecklande lekar.
I framtiden finns allt nytt.

.....och så en helt annan sak men ändå viktig. Och ett bevis på att Patrik är utvecklingsbar. En god vän med ett helt annat världsperspektiv - "men vi lever väl ändå i samma värld?" - än jag har informerat mig om att vi tydligen importerar djurfoder till vår köttproduktion. Foder som förmodligen skulle ha kunnat bli använt på plats för att föda både människor och djur. Men det är lönsammare att sälja till oss. Illa, galet och början till ett uppvaknande. I mitt Sverige är detta inte ett skäl till köttförbud men en signal om ett systemfel. Jag lär mig hela tiden, jag utvecklas därmed hela tiden och därmed blir jag en bättre medborgare i Patriks Sverige. Hela tiden. Lördag första februari - det är närmare än någonsin! Kram för att du följer och vill.