Så det kan bli. Recap. Restart. Re***

Det slog mig häromdagen - "Putte, du brukade ju blogga?" - i form av en rak fråga. Mitt i satt den.

Svart kom otäckt snabbt. "Jo tjena, du vet jag har ju bytt civilstånd och jobbar när jag inte tränar och försöker få fart på två nya företag och har börjat en karriär som instruktör samt att vi har sålt kurser som aldrig förr i höst. Jag reser runt som ett torrt löv lite smått. Det är rätt mycket just nu." "Perfekt, alltså perfekt som du. Ångloket, dragbanan eller batteriet...", sa den raka.

Nu, när jag som vanligt studsar upp så slog meningen mig igen. Mitt i. Dock med ett annat subjekt. "Jag brukade ju blogga?" Varför slutade jag? När jag rannsakar och vrider så inser jag att det bara blev så. Ungefär som nu när jag känner att jag vill börja igen. Så det kan bli.

Jag är som vanligt, kanske bara lite mer nu när jag på sätt och vis har fått rätt i allt. Ja, bekräftelsen i form av att en annan människa vill vara nära gör ju att jag tror att det jag är verkligen är sant. Annars skulle ju inte HON vilja vara där. Ett bevis. Jag kommer sakta men säkert att uppdatera dig och det kommer nog inte att chocka dig så mycket. Det känns oerhört bra att ha återupptagit mitt sätt att ge dig sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Den handlar om mål, träning och resultat. Vi är varmt välkomna tillbaka, både du och jag. Kanske mest du. Artig pojke ju,