Back on räls!

Ja, en veckas sommar kan ju göra underverk med all värk. Har ju inte varit så djup i formsvackan men snudd på tvivlat på min förmåga ibland. Eller kanske inte tvivlat. Snarare varit tirriterad som en geting på brist på pepp. Nu har den iaf landat som en vit flygel som någon tappat från en Ilyshin på tiotusen meter. Och du vet ju hur en tappad flygel landar. Tveklöst, helt enkelt. Skönt att kunna få uppleva den fastheten i tanken igen. Någon lär väl tänka; "Oooh crap - he´s back" men det bryr jag mig föga om.

Inte alla som förstår sig på.

När dimman lättat ser man bättre och jag konstaterar helt enkelt att jag har rätt. Mina mål står kvar. Skönt, va? För mig känns det som om jag hittat in på rätt räls igen och kan släppa bromsarna. Fortsatt arbete mot världsherravälde helt enkelt. För mig och för dig som vill och förstår. Att trycka ner drömmar har aldrig varit särskilt lyckat, så varför ens försöka.

Utan backar att klättra når du inte toppen!

Trosaloppet verkade lyckat för alla som deltog. Jag hoppade och som det ser ut nu efter lite träningar runt omkring så var det fel beslut. Jaja, det finns alltid nya kilometer att springa om man vill. För att formtoppa mig inför hösten har jag börjat läsa lite träningsbloggar som vänner skriver eller pekar på. Får en skön pepp av att läsa andra och det är ju en del av det flow jag tycker mig vara i början av. Fortsätt peppa mig så ska jag peppa dig. Tillsammans ska vi peta den här bollen till sin rätta plats i solsystemet.

Putte - nu även som glass!

Jag är ju en kreativ företagare. Ibland kommer dock någon annan före, och varje gång tänker jag "FUCK!". Redan 1983 hade jag planer på ett företag i glassbranschen - Halmstadsglass. Ibland undrar jag vad som hänt om "OM" hade fått råda. Kanske hade vi flyttat till Halmstad när hon gått ut Teknis som vi drömde om. Eller Göteborg. Kanske hade jag startat en glassfabrik och inte hamnat i fotobranschen, som jag gjorde.

Nu kan du även få mig i våffla....

Nu blev det en helt annan väg och ett liv på landet. I många år. Utan glassfabrik. Dock har jag kört glassbil en sommar åt min kompis som drev Hemglass i Nyköping. Genom att göra många saker och skrika "JA" när något dyker upp har jag byggt upp mig och min kompetens. Ge mig en uppgift och jag lovar att lösa den. Kanske inte direkt men jag löser den. Jag lovar.

Klar för touren...

Träningsmässigt är det äntligen upp, upp och upp igen och min pepp är lika stor som....mitt ego. Sköna kompisen ringde i morse och sa åt mig att springa med henne och jag skrek "JA". Naturligtvis. Nu på kvällen blev det ett glest befolkat cykelpass på gymmet följt av en triceps- och en deltaövning. Juli kommer att bli bra - och i augusti kör vi igång CrossNature. More to come. Hugs till alla som vill och förstår.

Utan drömmar vore jag luft....

..visst är det så för oss alla. Alltså jag är inte utan innehåll utan drömmar, det är inte så jag menar. Du som har förmånen - notera ordvalet, förmånen - att ha lärt känna mig närmare vet att det finns innehåll så det räcker. Ibland kanske tom så mycket att det kan glädja dig en hel dag, haha. Nej, jag saknar inget men vill ha mer. Så är det snarare. Ni vet hur jag tänker, jag får det jag vill förr eller senare genom att vara beslutsam, ärlig och rak. Ytterligare en sanning.

...och under den allt yvigare manen formas mannen...
(hur faen får man för sig att skaffa hår under sommaren - varmt ju...)

Men utan drömmarna, som leder till målen, som leder till handling och resultat, så vore jag luft. För det är ju så att först när man uppnått det man förutsatt sig så har man det. Och då har drömmen blivit innehåll. Enkelt och fullständigt brutalt egentligen. Brutalt, för den som inte tänker tanken ända ut och har modet att göra det. Börjar du tveka på vägen så kan du sluta som besviken, sviken eller kanske tom olycklig. Så det är en tuff väg men om du har mage nog så inser du att det är en lycklig väg.

... och när huvudet styr så får benen lida...

Tänk att kunna säga "OK, jag älskar det men jag har det inte. Och tankarna på det gör mig faktiskt inte olycklig utan tvärtom blir jag bara lycklig och varm när jag tänker på att det kommer till mig." Så har jag sagt och det funkar. Målbild kallar jag det. Igår kom jag ett stort steg närmare förverkligandet av en av mina stora livsdrömmar. Att få lämna ett avtryck ungefär som att plantera ett träd eller skaffa ett nytt barn. Mer kan jag inte säga innan kontrakt och annat är skrivet. Jag hoppas att du ändå vill ta ut glädjen i förskott med mig. Jag brukar nämligen skjuta ner det jag siktar på.

Change of attitude - more Bazinga!

Vi behöver mer kul i landet. På det sättet blir allt bättre. En generell attitydförändring skulle lyfta hela apparaiset. Du och jag går först och från idag så förbjuder vi neggon. Fraserna "Det går aaalldri..." och "Ja, idag, ja..." finns inte längre. Och då ska du komma ihåg att det där är standardfraser där jag kommer ifrån. Alltså inte i min släkt eller familj utan geografiskt.

För en en Örebroare är det där lite som att svära vid Engelbrektstatyn. Fast det där med gnälliga Närkingar är en myt, om du någon gång talat med en Katrineholmare eller Eskilstunabo så vet du vad jag menar. Djävlar i havet vad trist det är där. Skälet till min ovanligt positiva morgon är att jag fick några schyssta stunder igår genom att bara le eller på annat sätt vara positiv och öppen. Samt genom att säga "ja" och se möjligheter i tillfälligheter.

Det är roligare att gå och handla om man pratar med folk och skrattar ihop med okända som gör kul saker. Våga prova. Risken finns att de uppfattar dig som konstig eller så men det är i så fall deras förlust. Fortsätt bara framåt. Ta emot det leende du får av tjejen i kassan och ge henne ditt tillbaka. Och har hon inget så behöver hon ditt - det är så lätt att förstöra genom att vara instängd.

Länk till skratt!

Men ännu enklare att sprida lite positiva krafter genom att se till att vi får lite mer kul. Jag vet, jag har kul. Jag vill inspirera hela världen och känner mig varje dag som ett barn med en nyöppnad ask färgkritor. Jag kan lova dig att jag mår bra i den känslan. Jag säger inte att du ska sno mina kritor men hitta dina egna genom att öppna det som är stängt. Så dagens uppgift är klar - le och ropa "JA!" när någon frågar. Örebro är för övrigt en alldeles underbar plats. Jag är glad och ler för att du läser mig! HDSL.

Troschock! - all press är bra press!

Så sant så och något som jag terrat min omgivning med sedan innebandyns födelse. Listan på bra PR-grejor är underbar. Eftersom jag bor i Nyköping så läser jag ganska ofta något charmigt av min idol på området, Ryanairs VD Michael O´Leary. Ryan har ju sin nordiska hub på Skavsta en charmig flygplats på cykelavstånd från Baker str. O´Leary slänger ur sig något i stil med "Nu tar vi en Euro om du ska gå och kissa" eller "Jäpp, självklart ska vi införa ståplatser" om det har varit dåligt med press ett tag. Karln har begripit läget och ökar trafiken på hemsidan sin med 200% när han vill. Guld.

I sommar kommer jag att kika extra på Norge i EM. Nu har nämligen landslagets Elise Thorsnes öppet deklarerat att hennes troschock handlar om PR. En vältränad snygg mage med en ispåse nedstoppad i ett par välsittande trosor säljer. När hon sedan kommenterar att "Jo, jag har sträckt mig i nedre delen av magen - men det är fotboll. Jag lovar", är det så klockrent smart.

" Tack för alla förfrågningar om min skada efter inslaget på TV2. Men vi klarar oss utan varma händer och liknande",  är ganska säljande det med. Du som känner mig vet att jag inte är ett dugg sexistisk även om jag uppskattar en platt mage och lite schyssta muskler. Men jag gör det på både pojkar och flickor. Så det är mera grejen med en vältränad kropp. Dessutom tänder jag liksom inte på den ena varianten så det har inget med sex att göra. Alls. Det är bara fint.

Hela det här går dessutom ut på att jag är avundsjuk. Vi har fem företag och jag vet inte riktigt hur jag bäst skulle utnyttja en kalsongchock? Två månaders solande och deffande och ett par svarta Speedo samt en rejäl Idahoo-potatis skulle alla gånger göra succé. Frågan är bara vad jag skulle sälja bäst av? Elektronikkurser, flugfönster eller yrkesskor? Jag är tacksam om du hör av dig vad du helst skulle vilja se.... god lördag och tack för att du läser mig!

Fail! Big time.

Jag läste första numret av tidningen "NYK", eller vad den nu heter. Insåg snabbt att det var ännu en i raden av Frottéer, SN-bladet, Örebroarn eller katastrof.nu. Eller vad man nu lyckas hitta på för namn på ytterligare ett försök att blåsa liv i en utdöende produkt på en allt snabbare krympande marknad. Annonsblad. Att formulera sin affärsidé är något av det viktigaste en företagare måste göra. Redan där sätter man de så viktiga målen. Hur tänker man när man drar igång en papperstidning med innehåll som alla redan läst?

Hamnade där oläst igen. Stackars miljön.

Dessutom gäller det för ett företag, liksom för dig och mig, att bygga sitt lag av vinnare. Din produkt är inte starkare än den svagaste länken. OK, du har nu bestämt dig för att slåss på den marknad jag beskrivit ovan. En fullbokad marknad, dessutom nerlusad av modernare kollegor och medier. Då är det ju viktigt att din produkt sticker ut en skvätt för att dina säljare ska kunna dra ihop till både mat och skatt. Och då menar jag på ett positivt sätt. Att innehållet skulle vara markant mycket bättre finns inte för en produktion som "NYK".

Grannens. Min säger ungefär detsamma.

Nej då måste något annat vara topp. Och inte botten. Jag och mina grannar på Baker str. har små söta skyltar på våra lådor i trapphuset. "Nej, tack. Ingen reklam." är budskapet och det kan de flesta reklamutdelare förstå. Det är bara Svenska kyrkan samt numera även "NYK" som saknar läskunnig personal. Idag frågade jag artigt "vad är det i det svenska språket du inte förstår", när jag mötte tjejen som nyss gett blanka fan i min önskan att slippa.

Att behålla inkompetent personal är sällan konstruktivt.

Jag fick ett "Hej" men inget mer. Insåg att sladdarna från Ajfånen på armen förmodligen slutade i hennes öron och lade ner vidare försök till kommunikation. Du där - chefen  på "NYK annonsreklam AB" eller vad ni nu heter, här kommer passningen från en företagare och idrottare som älskar planer och idéer. Och tror att lagspel är viktigt från att man är två som gör något ihop. Med fel medarbetare och fel kompetens vinner du inga slag. Jag får tack vare era distributörers negligens - finns verkligen det ordet? - en taskig känsla för din produkt. OK, jag är inte din kund, men om tillräckligt många inte läser ert reklamblad har ni heller inga betalare kvar. Och då blir det inget bra serru. Though shit en midsommardag, men så fungerar den här pojken. Gör om - gör rätt....

Sju tjejor under kudden...

Tankar en midsommarmorgon. Jag mår bara bra som vanligt och hoppas att även du gör det.

Ljuset min vän, ljuset!

När ungdomarna kroknat i går kväll gav jag mig ut. Efter fem år som singel på heltid och/eller/blandat med deltid tyckte jag att det var dags för ett besked. Ja du vet, faktainsamling inför beslutsprocessen. Sagt och gjort så samlade jag under fullständigt tystnad ihop erfarenheter från sju sköna damer, klättrade över häcken till grannhuset sju gånger samt gick och lade mig utan att säga ett ord.

Svenska tjejer - oavsett ursprung - är bäst.

Fördelen med att vara singel är att man med gott samvete kan göra sådana små experiment och den gångna natten ska ju vara särskilt gynnsam. Du vet att just midsommar är en folklig tidpunkt, alltså inget som är påhittat av någon religion eller av kommersiella krafter. Det är helt enkelt en ärlig traditionell högtid skapad av folket. Att man sedan firar den för styrkan i natten som varit är ju helt fantastiskt. Under åren har krockarna med främst kyrkan förmodligen varit enorma. Det finns en kraft i ljuset en midsommarmorgon som är fantastik. I Finland har man till och med vett att bränna midsommareldar. Snacka om Nordic power.

Jag gillar tjejer i matchställ.bättre ....

Hur gick det då med drömmen? Ja, eftersom undertecknad har sjukligt låg smältpunkt för trevliga tjejer så passade jag på att njuta. Och drömde följaktligen om alla sju. Dum, vore jag ju annars. Hellre en handfull än tomhänt. Men med så mycket research kommer det naturligtvis också ett resultat och glädjande nog så stämmer det. Det hade ju liksom inte varit jag annars. Vad Patrik vill och vad Patrik gör är samma sak.

..... men supporters fungerar fint det med!

Nej, nu är det väl dags att somna om för mig som nästan alltid vaknar vid samma tid och gör lite nytta. Som att skriva det här till dig. Siktar på kudden och stoppar in sex utmanare under densamma och ska samla info. Kram allahopa - stör inte mig, forskning pågår!

If I´m not back again this time tomorrow....

Kanske lite drastiskt men även  lite allvarligt. Jag är dock i riskzonen eftersom jag fått i mig kolhydrater. Dolt socker i frukosten i morse. Supergod müsli med yoghurt och jordgubbar med 63% kolhydrater och därav 25% socker! Fantastiskt. Fantastiskt gott, rena godiset. Hur den hamnat i mitt skafferi kan vi lämna därhän. Hallonyoghurten innehöll bara 8% socker medan apelsinjuicen landade på 10%. Jag skulle förmodligen inte behöva en ynka kolhydrat till idag.

Do...

Du vet ju att jag skämtar när jag kallar kolisarna för giftiga, men faktum är att överskottet av socker du proppar i dig lagras som som fett i slutänden. Kroppen kan bara fylla en viss mängd glykogen (energi lagrad som socker) i lever och musklerna och sedan fixar insulinet undan resterna. Som fett. Det är därför jag är så kritisk till just socker. Att kolhydrater finns i müsli visst vi ju eftersom det är smulat bröd men det som vi ska se upp med är den energibomb som finns dold i vissa livsmedel.

or....

Du vet ju att läsk, godis, bröd, pasta, mejeriprodukter, potatis,öl, ris mm innehåller höga halter kolhydrater rent naturligt men vissa är dessutom sockrade. Om du som jag tror att man får i sig de nödvändiga mängderna via en anpassad föda så bör du slopa eller minska så mycket som möjligt på ovanstående. Jag tänker inte pekpinnar eller påstå att jag har rätt men så här tror jag. Ju mer jag läser i ämnet desto säkrare blir jag. Det är mycket myter kring näringslära och vi som tränar är ju mottagliga i vår fåfänga.

die!

Jag ser tränande som dricker energidrycker eller sportdrycker med ett sockerinnehåll som får Cola att framstå som mineralvatten. Dessutom behöver du inte i normalfallet som motionär inte fylla på med vätska under de första fyrtiofem av passet. Drickandet är lika oförklarligt som de fördömda fläktarna som alla envisas med att dra igång på cykelpassen på gymmet. Ta en tunnare tröja istället :-)!

En pojke med enkel smak.

Det är jag det. Jag har inga stora krav. Jag vill ha det bästa. Varken mer eller mindre.

Harmonisk, nöjd och på väg
att vinna internmatchen!

Det är så jag fungerar och det är därför planering, urval och strategier är så viktigt för mig. Självklart skojar jag lite ibland. Jag är ju helt normal men kanske inte så vanligt förekommande. Det borde finnas minst ett vittne därute som kan intyga det. Jag är övertygad att chansen till vinst ökar om man deltar i tävlingen och gör det målmedvetet dessutom. Jag bjuder gärna hela världen på mina tips och delar min väg med de som vill lyssnar, De som väljer att inte förstå får gärna stå och käka dammet efter oss som. Fine with me. Mitt val är alltså allt nu, allt hela tiden och helst ska det serveras varmt.

Jag kräver inte så mycket mer än detta.

Utan mina mål hade jag inte lyckats lämna mina XL-kläder. Utan mitt mod hade jag inte kramats som jag gör. Utan mina mål hade jag troligen tappat sugen i träningen många gånger. När jag tvekar eller när det känns motigt så tar jag fram mina listor med "bra saker", "saker att göra" och naturligtvis listan med hur det kommer att kännas när jag nått målet!

Sanna ord!

Just nu bubblar jag av juni-juli-augusti-känslan. Vi har haft säljmöte i två dagar med laget, som en liten minisemester vid Hjälmaren, med allt som hör till. I alla företag, förhållanden eller i all idrott måste man i bland stanna upp och ifrågasätta om den väg man dag efter dag rusar på är rätt. Det måste vara ärligt, tufft och rakt om jag ska trivas. Man måste ha ett klimat för att ta beslut utan att tveka. Man måste våga leva fullt ut för att utvecklas. Så vill jag ha det, så mår jag bra och jag hoppas verkligen att du vågar ta steget att leva mitt liv. Alternativet är nämligen förödande på sikt, oavsett om vi talar företag, förhållande eller idrott.

Skadeläget....

... är gott för närvarande och jag vet inte vad som ska stoppa mig! Kanske du? Men varför det.... Sticker iväg på säljmöte i två dagar och då blir det förmodligen inte så mycket idrott även om jag har hört rykten om lekar. Jag älskar ju att leka så det kanske blir tufft. Bäst att packa matchställ i all fall. Och badbyxor eftersom vi bokat ett hus vid Hjälmaren. Dags för premiärdopp för min del.

Här om dagen var jag ute på äventyr i mina gamla marker och det blev som vanligt, ett par kilometer i sakta mak bakom en dyngkärra. Inga problem med det men jag hade bara glömt bort det. Är faktiskt ute i min gamla skog allt mer sällan. Det känns fortfarande väldigt bekant när man väl är där. Träd växer ju långsamt. Jag däremot jobbade nog lite för fort och dessvärre på egen hand. Men nu är ju skadeläget gott igen.

Träningsveckan återigen störd av resor men jag är ganska nöjd ändå. Allt bättre känsla i kroppen och så har jag ju fått fart på MTBn igen. Det blir en  bra sommar. I år igen. Dessutom ska jag ju shoppa kläder och det är ju en sommargrej.

Livet är som en påse...

... sa Hans Alfredsson. Är du för ung eller obildad för att känna till fortsättningen så får du googla fram den. Jag försöker hela tiden stoppa in en massa bra i mitt. Känslan av att varje dag göra mer än de flesta kanske gör på en vecka stärker mig. Jag kan inte allt, jag gör inte allt rätt och även jag har saker jag saknar. Men jag har en strategi och en förmåga och en beredskap som gör att jag kan hantera det mesta. Det jag inte kan tar jag reda på, det jag gjorde fel gör jag bättre nästa gång och om jag saknar något  så lägger jag en plan för att skaffa mig det. Och om jag saknar något jag haft så plockar jag fram de ljusa bitarna ur det och blir stark i njutningen. Älta och fokusera på negativa saker? Njet.

Jag tycker ju att cykeln är det optimala träningsredskapet. OK, man kan göra mycket bra på två personer med men cykeln är bra. I skogen får man som jag skrev igår både cardio, styrka och spänning och på vägen blir det två av tre då. Om man som jag saknar räser så får man en hälsosam träningseffektökniing på kanske 25-30% genom att kämpa landsväg med en MTB där däcken suger så hårt att det blir blöta snigelspår i asfalten. "Sssssssllluuuurp" låter det om mina däck och när jag blir omswoschad av Cavendish så låter det mera "zzzzzooomm". Livet är lite som att cykla, min vän. Om du släpper fokus och slutar trampa så står du där och undrar vad som hände.

När du kommit fram till att du vill förändra något och nå någonstans ska du också noga tänka dig in i hur det kommer att kännas när du är där. Vill du må så, ja då kör du men om du tvekar så tänk igen. Vill du från något eller till något? Och sätter du dina egna behov främst eller är det något annat du vill rädda? Eller fixa till. Jag har den bestämda uppfattningen att om jag, Patrik den store, ska kunna utföra något för dig eller världen så måste jag vara i harmoni. Annars har jag inte styrkan att över tid ge det jag vill måste. Det kommer en krasch förr eller senare om man puttar sig själv åt sidan. Det gäller alla och överallt, från invandringspolitiken till kärlekslivet. Kom ihåg att du kan inte både utplåna dig själv och dina behov och tro att du samtidigt kan bli en vinnare. Lex Putte.

HDSL!

Tistlar hellre än nässlor - leve det fria valet!

Efter en hektisk vår, efter en hektisk maj, efter en hektisk första halva av juni och en hektisk vecka så blev det lördag, Min lördag. Iof träffade jag sonen fem minuter, tvättade träningskläder och pysslade i trädgården så helt sysslolös blev inte min lördag. Men den var min egen. Är, BTW. Jag var på gymmet i morse och instruktören frågade "var var du i torsdags, du var bokad men kom inte..." och fortsatte "du får en varning". "Jag var så stressade att jag glömde" svarade jag och höll med om att jag förtjänade min varning,

Jag överlevde. Igen. Fan, så bra!

Det blev en skön start på dagen med trettio cykel och så lite core på det. Tusan - alla dagar borde starta så, med en kort, futtig timme i träning. Jag tror baske mig att det borde vara obligatoriskt för samtliga medborgare i mitt Sverige. Alla har en timme att satsa, No more excuses! Bra pass av instruktören som vågade kittla vid tuffa grejor och det är det poäng på.

Shimano. Min bästa kompis under rundan.
Får liksom stopp på skiten vid behov.

Fys i form av vardagsmotion - trädgårdsarbete - hela dagen och min kropp fullkomligt älskar det. På kvällen en lekstund med Bettan igen, det är redan en vecka sedan sist. Nu blev det sådant som vi går igång på bägge två. Leriga stigar. hala rötter, fästingfyllt gräs och adrenalina. "Tallen eller stenen?. Tallen ELLER stenen? Aaaaah, non of the above.... Puuuh, still alive. Jag tror på människans möjlighet att välja. Jag valde på brännässlor eller tistlar vid ett felskär. Tistlar är att föredra. Puls tvåhundra, anspänning hög och njutning 100%. De bästa åken är när man NÄSTAN slår ihjäl sig.

Vi är båda från Nyköping. Han är världsmästare
och jag är bäst.....

Sitter och skriver samtidigt som jag kollar på Erik Skoglunds match.  Fasen, jag har skakat hand med honom. Tack för att du väljer att utvecklas med mig och bloggen. Kram.

Sommar i söder!

Förmodligen kommer det att bli fler mål men jag har tappat lite fokus. Sitter och skriver en rapport i soffan på rummet och slölyssnar på matchen. En sanslöst skön eftermiddag och kväll i Skåne med rena semesterkänslan. Vänder mig då och då om och tittar på solen över Öresund. För mig som bor i Mellansverige är det lite exotiskt med grannländer man kan se.... det är lätt att tro att de bara är en myt annars.

Hade en stund i bilen tvärs över Skåne som gav mig tid att fundera. Jag är nöjd med vad jag gjort sedan jag började träna. Men jag är inte helt nöjd med var jag är. Jag vill mer. Jag vill bli duktigare, snabbare, starkare och snyggare. Jag vill helt enkelt ha lite mer av allt. I bilen satt jag och tänkte på vad som krävs för att få mer. Jag kom fram till att det borde vara möjligt. Jag tänkte på att det finns några andra sker som släpar och det vore fint att få med dem också. Visst, klart att jag kan mer, tror inte du det med?

Jag är van att skriva kravspecar och kontrakt. Jag är van att uppfylla det som krävs av mig som proffs. Jag funderar på att skriva ett kontrakt med mig själv. Med en löptid på ett år kanske. Inte för att jag är missnöjd, tvärtom tror jag faktiskt att jag gör mer på många plan än vad de flesta gör. Det finns saker som jag inte nått ännu och i ett kontrakt så skulle jag se målen klarare. Att bara se framåt i perspektivet juni nästa år vore så skönt avslappnat. Kom ihåg att hela tiden gå vidare. Varje stund du ältar det förflutna är en stund du stjäl från din framtid.

Ödeshög - vakna!

Att få åka Sveriges vackraste väg då och då är en mänsklig rättighet. Att få se vårt vackra land byta skepnad med årstiderna är en förmån som skulle beskattas om myndigheterna hade lite koll. Jag har alltid haft förmågan att se skönhet i naturen och det ger mig lugn i en ganska stressig vardag, Att vara tvungen att köra trettio, fyrtio eller femtio är en ren terapi för mig. Jag kan gå in i mig själv och upptäcka att jag plötsligt  är i Ödeshög.

Och så vill förbudsivrarna förbjuda mobiltelefoner. Jag borde vara slagen i järn i så fall. Det är så skönt ska du veta. När tiden dessutom inte stressar. Som jag skrivit tidigare, när trippen till Skåne startar på Baker str. så har den redan börjat sluta. Idag stirrar jag ut över en bakgård i Kristianstad där det är showtime i morgon. Via en avstickare från E4 mitt i södra Småland så fick jag en halvtimme på småvägar med sjuttioskyltar och kossor. Drömde ett tag att Black Pearl hade två hjul och jag öppen hjälm när jag kände lukten av Sverige genom de nervevade rutorna.

Att fara omkring har format mig till den jag är. Jag har träffat tonvis med människor med olika ursprung och värderingar. Jag får byta miljöer och lära mig hitta bakom varenda sten. Min nyfikenhet skulle inte överleva utan det här jobbet. Nu blev det lite krystat, troligen skulle nyfikenheten döda mig menar jag, men du förstår nog. Jag är tacksam att jag får chansen att lära mig varje dag. Det passar ju med min uppfattning om att stillastående är tillbakagång. Att utvecklas varje dag är att leva. Liksom att varje dag få möta en utmaning. Och att leva är allt.

Sing if you´re glad to be gay...

"Up every mornin´to the raisin` sun -  run all day ´til the runnin´s done." Eller som vi brukar säga i mina kretsar "full fart spar tid". Det har varit hektiska och sköna dagar, de senaste. Sommaren innebär avslutade studier för avkommorna och då samlas flocken här i stan igen. Skönt och viktigt. 

Nu blir det lite nyheter. Åkte upp till kontoret i fredags och slogs - även på hemvägen - vad smidigt det är att åka E4 när alla hjälps åt. Att det var mindre trafik en klämdag gör säkert sitt till. Hittade en grupp likasinnande och via något slags civil olydnad så gick resan ovanligt ..... smidigt? Det är inte så långt till Stockholm när det funkar på det sättet. Två riktigt bra dagar med laget däruppe och det känns bra framåt. Idag bär det iväg på en roadtrip igen, men det är ju kul när det rör sig.

Träningsmässigt funkar det och även om jag fortfarande ligger lite lägre i förbrukning och tid än när jag var som bäst så börjar kroppen kännas helt ok igen. Ett par veckor till och jag ska vara giftig, gärna till Trosaloppet i slutet på månaden. Skaderapport: eftersom vänster knäfot nu är frisk och fin som en rabarber i mojiton så måste ju något annat börja höra av sig. Hela helgen har jag haft en irriterande ömhet på utsidan av höger vad. Det är inget som stoppar men eftersom det inte släpper så har jag valt att cykla istället för att springa. Tog ut Bettan på första turen i lördagskväll. Tre mil runt Stigtomta bara för att se om allt satt fast. Det vadonda försvinner säkert om jag besöker någon som kan titta på mitt löpsteg och förse mig med rätt skor. "Kan själv" hindrar dock lite i den processen.

Avslutningsvis: Sedan jag började ta i i maj 2012 har mycket hänt. Som en tjej på gymmet sa igår - du har försvunnit en del i vikt" och en av "de stora vältränade" sa när vi senare på kvällen möttes på ICA att "Fasen, det syns på dig. Ansiktet framförallt". Den typen av spontanpepp är underbart att få. Ungefär tio kilo ner på det året, så mycket starkare och när jag köpte nya jeans så är det 32-or och inte 36-or jag letar bland. Rubriken syftar på att man ska vara glad för det man har och  inte inte gnälla utan att man gjort något för att förändra. Till det bättre. TRB gjorde låten redan 1977. Tack och kram för att du finns och läser mig.

Sverige - att våga släppa taget....

Svenska flaggans dag. En födelsedag. Nationaldagen. En dag som väcker varma tankar om fred. Sverige har inte varit besatt av - ockuperat - av främmande trupp på hundratals år. Om man bortser från de skämmiga, eller taktiskt fega, transporterna an tyska trupper under andra världskriget så har vi en ren sentida historia. Visst vi var väldigt offensiva under stormaktstiden men på något sätt så krigade alla och det var väl bara så att vi hade en formtopp och en bra lagledning just då. Vi har ju lämnat ifrån oss Finland, Norge, Danmark, Polen, Baltikum och en kaka av Sovjetunionen. En del till och med utan större bråk.

Att släppa taget är skönt. Det man släpper är ju oftast något som är förknippat med delade känslor, annars skulle man ju hålla det kvar. Men om något ska kunna utvecklas måste det ha frihet, om man håller det kvar med våld och för hårt så kvävs det till slut. Om det inte finns utrymme att växa förtvinar det och får en felaktig anatomi. Ytans struktur kan bli hård och tom fientlig. Att släppa taget är smärtsamt skönt. För om man vågar släppa så ger man chansen till liv och utveckling i världen. Det är väl därför vi släpper tag. För att skapa en vänskaplig relation och kväva något som skulle kunna bli obehagligt. Att släppa taget är nödvändigt om man vill ha något tillbaka. Att släppa taget är som en bumerang. Det kommer tillbaka något som du aldrig skulle fått om du inte kastat.

Se på våra grannländer bara, vilken fullständig misär det skulle ha varit om inte vi varit där och styrt upp det hela. Norge hade aldrig hittat sin olja och inte lärt sig fiska utan oss. I Finland hade Nokia fortfarande tillverkat traktordäck och gummistövlar om vi inte visat dem Ericsson. Och i Danmark hade man fortfarande rökt hasch, druckit lillar och ätit röda korvar om inte Svenska livsmedelsverket lagt sig i. Det är faktiskt så att hela skiten förmodligen brakat om inte vi funnits. Sverige, tack för det säger man i dessa länder och ger oss så mycket tillbaka. Idag firar vi. Och i morgon. Grattis.

Skohandlare Patrik Woss. Dum, på gränsen till envis.

Kan själv! Det är väl snudd på ett axiom, en sanning som inte är vederlagd. Men i min värld är det sant. Jag kan själv. Allt. Fast hur intelligent den inställningen är vet jag att en del av er skulle vilja diskutera med mig. Tack för det. Ett av mina mest lästa inlägg var det om tre intelligenta kvinnor som lärde mig. Då bröt jag mot mina egna regler och lyssnade på andra. Nu är det nära igen.

Det handlar om något som borde tilltala ingenjörn. Skor och teknik. Skor och ergonomi är daglig verksamhet för mig som delägare i och chef för ett företag som importerar och levererar yrkesskor. Jag älskar att se till att andra har säkra fötter på jobbet och kan prestera fullt ut. Hmm, min egen prestation då? Kan själv. Jag har tyckt att det varit snudd på snobbigt att träningspolare snackat om asfalt-, grus- och skogsskor.

Vissa har dessutom stoltserat med flera par att växla mellan inom samma kategori. Att någon eller några av dessa varit klok kvinna och gillat skor har fått mig att avfärda det som just fetischism. Jag har framhärdat att mitt enda par springskor faktiskt hinner torka mellan passen.

Det ska bli ändring på det. Jag ska både lära mig om skor och skaffa mig vad jag behöver. Anledningen till att jag vaknat är att jag igår var helt lost i en diskussion om träningsskor. Det sårade mitt ego. Ett sårat ego kan verkligen få mig att utvecklas och laga läckan. Kan själv! Allt. Hela tiden.

Hur mycket motivation behöver du?

Form slår klass. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det betyder att oavsett vad de ställer upp med så kommer du alltid att vinna bara du är tillräckligt motiverad. Att du måste ha en strategi och en väg vet du. Och att den kommer ur processen att forma målet. Helmål, delmål och mål i den fjärde dimensionen. hela tiden när du jobbar med att forma din målbild eller att jobba på din strategi jobbar du också upp din motivation. Tankarna på hur det kommer att kännas när du nått ditt mål fungerar som en oändlig tankbil. Ju mer du jobbar desto mer motiverad blir du. Andas in och tänk innanför boxen för en stund, visst vet du vad du vill? Din egen box alltså.

Kan säkert reta någon men jag brukar använda rökning som exempel
på målbilder. Är du bara tillräckligt motiverad att fortsätta röka så
varsågod. Jag tycker bara att det är lite synd att du gör det. 

Det finns saker som tar tid att vinna men jag hävdar att det bara stärker dig. Det finns filosofier om att "målet är inget medan vägen är allt" men det är bullshit. Det är klart att målet är allt.  Det är bilden av dig med det du vill som är viktig och som ger dig motivationen. Sedan kan en väg vara mer eller mindre behaglig eller utsträckt men det är strategi. Du väljer ju själv på vilket sätt du ska klättra över muren. Själv tar jag sats och vräker mig över medan andra går och hämtar en stege. Båda ger samma resultat men jag vill veta vad som finns på andra sidan. Och jag vill veta det nu. Precis som jag vill ha målet nu.

Vill kunna nu. Kan lite nu. Kan ännu mera snart.
Svårare är det inte i min värld.

Otåligheten är min dåliga egenskap. Fast den urspringer ur tre bra egenskaper och är väl ånglokets turbo så att säga. Boosten i motivationen. Min nyfikenhet gör att jag vill veta och lära, min omtanke är att jag vill dit och se om eller vad jag kan tillföra och lekfullhet gör att jag passar bakom de flesta murar. Så fungerar jag. Vilka är dina grunder och hur brukar du nå framgång. Tänk efter och utveckla dem och din styrka kommer att växa. Vem vill egentligen ta lätta segrar när slutmålet är det ljuvaste du kan tänka dig.  Det tar den tid det tar men du kommer att få det du vill eftersom form slår klass. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Sommarkväll!

En av de första. Sitter med öppet fönster och njuter av att kunna jobba, blogga, hålla kontakt och titta på fotboll. Fast på fredag smäller det lite mer i fotbollen och då har jag blivit med barn igen. Den förlorade sonen kommer hem för sommaren. Tänk att han pluggat och bott borta ett år redan. Ett år äldre och vuxen och vad säger det om oss andra? Troligen har vi blivit ett år yngre, vad det nu skulle spela för roll. Jag är jämnårig med dig som vill umgås. Tjugo, trettio eller fyrtionio. År. År utan noja, jag lovar.

Jag älskar tydlighet.

Jag jobbar hårt på att återfå den pepp och styrka jag hade i höstas/vintras. OK, jag gör och mår bättre än säkert 95% av befolkningen men jag jämför ju bara mig med mig. Själv. Allt annat är ointressant. Det är klart att jag gått framåt under våren och jag ska inte alls gnälla. Men jag är otålig och även om jag är beredd att vänta hela livet så vill jag nu. Allt nu är bättre än allt senare. Fick ihop samma testvärde på coopern som för en månad sedan och eftersom jag inte alls känner mig i form så är det ju bra. Till och med  "bra" enligt tolkningen för 41-49-åringar. Om - jag säger OM - jag varit femtio hade varit resultatet varit "utmärkt".

"Det är svårt att stoppa ett lok som brinner..."

Visst är jag härligt förutsägbar. Det slutar alltid bra och med en stor tillförsikt om att ännu bättre lägen kommer till den som förtjänar det. Jag vet vad jag är värd och förtjänar. Och också att jag får det om jag tror och jobbar för det. Det gäller dig med, gör och vinn. Livet är lite som ett gammalt lok förstår du, får man bara eld på det så är det svårt att stoppa. Kram och tack för att du läser mig.

Vi mot världen. Och håll sen käften.

Jag är lyckligt lottad. Jag bär inte på någon smärta. Jag är har inte kroniskt ond rygg, ont knä eller ond fot. Jag har bara ont i tån när jag sparkat på något med flit, jag har en seg rygg om jag ramlat i en backe eller halkat eller lyft dumt och jag har bara lite ont i knät när jag varit duktig. Jag har heller inte ont i själen eller är olyckligt kär. Jag är bara öm i kroppen som en följd av sund belastning efter idrott. Samma sak med själen om jag någon gång är sliten eller kanske hjärtat om jag saknar något. Men jag är fruktansvärt bra på att få det sunda onda att gå över på en gång.

Efter åttio mil i bil igår var jag stel i gluttarna och tillhörande småtjafs djupare in. Behandling med varma kläder och HC hela dagen gav lite lindring. Det var dock först efter en kvartsmara löpning som smärtan försvann. Nu står jag här med maten puttrande, två tonåringar inlåsta i dotterns rum i livesändning på youtube och bara mår ledig kväll. Jag har hundra saker att göra på jobbfronten men de får vänta till i morgon. Sprang Repslagaregatan hem förbi västra klockstapeln när den ringde till helgmål och som den sanne fritänkare jag är så ska jag både träna och jobba hårt i morgon, söndag.

Jag har lärt känna två personer med mer eller mindre djävliga ryggproblem och jag tycker det är så träligt (Örebro-mål) att de inte blir av med sina probs. Det påverkar och hindrar dem i träning och det gör mig så ledsen att goa och goda vänner ska behöver störas av det. Jag får så dåligt samvete när jag ibland faktiskt låter smärta påverka mina val. De kan ju inte sluta var duktiga på jobbet eller bra hemma. Det är lite som när jag faktiskt kommer på att en tredje vän med jordens drag framåt har tre bortgångna anhöriga på kort tid. Då blir jag stark av att tänka på er och ha er där jag har er. Lagspel mina vänner. Vi mot den del av världen som inte är som vi.