måndag 29 oktober 2012

Äntligen gör det ont igen!

Jag minns att jag skrev någonstans att september blev en förlorad träningsmånad pga skada. Det var nära att oktober blivit det med men så plötsligt fick jag inspiration att ta tag i mitt liv igen. Ja, och så minskade ju besvären från skadorna... Låt oss konstatera att två lyckliga händelser samverkar.

Jag smygstartade med ett boxpass tidigt i förra veckan - och smög fram med träningsvärk ett par dagar. Sedan tog det ordentlig fart med peppande händelser och jag kände att kroppen bara spratt (dvs imperfekt av "spritta". OK.) av energi. Jag körde ett grymt bra Cross-Tabata på Sunlight i lördags eftermiddag  Och tyckte väl att jag var urstark och igång. "Good morning, Sunday..." Men jag kunde röra mig iaf.

Kanske inte helt smidig men glad ändå spenderade jag söndagen ute i friska luften med aktiv vila. Byta däck, köra bort äppelträdsbitar och rita figurer i gårdsgruset. Kort sagt en ganska aktiv dag ändå och det mådde kroppen bra av. På kvällen så var det dags för Sunlight igen och lite bollstyrka följt av axlar, överarm och rotationer.





Idag säger jag bra "Good morning, Monday" och njuter i fulla drag. Du med, eller hur? Vi ses på ett gym nära oss!


lördag 27 oktober 2012

Cliffhanger - klar eller oklar?

"Who, me?" sa jag med förvåning i rösten. "This can´t be for me, I´m just a simple guy and this is written for a king." sa jag vidare. Motparten i kommunikationen framhärdade och kontrade "For you, Sir - I know the sender very well. It is meant for you." Texten på den lilla skärmen tycktes lysa i röd eldskrift och budskapet fullständigt brände sig in i mitt medvetande med en kraft av ett skenande expresslok. Jag läste den flera gånger och det kan ha gått minuter, dagar eller år när jag plötsligt blev medveten om att kommunikatören tilltalade mig igen .

"Hrrrm, Sir. Do you wish to send a message back?" "Herregud, vad är klockan", tänkte jag och tankarna fladdrade över vad tiden var hos avsändaren. Den naturvetenskapliga tidskillnadens storlek var jag naturligtvis fullt medveten om men hur var det rent praktiskt? Fanns det överhuvudtaget möjlighet att ögonblickligen framföra mina känslor för orden som fortfarande glödde i mitt medvetande. "Yes, by all means, naturally - but is it possisble to get it through at this stage?" "Sir, I will bring your message. No matter what season, or for that reason, what time of day. The sender will be able to read whatever your message might be." "Bra, det finns en möjlighet till snabbt svar", tanken på att kunna reagera på budskapet värmde mig och jag började formulera mitt svar.

Det gick inte fort för jag ville verkligen väga mina ord. Inte för att vad jag än skulle säga skulle missförstås av avsändaren på något sätt. Utan för att jag ville säkerställa att det djupare långsiktiga budskapet gick fram utan störningar. Budskapet som var var svårt att hitta i orden. Efter en god stund så tittade jag på kommunikatören och sa; "Please just tell that I am honored.". Kommuniktören nickade och började vända sig om som i en rörelse när man sveper ihop sin rock för att möta kylan utanför. "...and that I am happy, extremely happy!", tillade jag mitt i rörelsen. "Vad är det jag säger? Att jag är glad och ärad? Hur ska det tolkas?" tänkte jag och hjärnan arbetade fort. Jag hade fått ett budskap som bestod av många hundra välmejslade ord som säkert krävt en hel del vånda att prestera och jag svarade att jag var glad.

"It that all Sir? I really should get going" sa kommunikatören och föreföll otålig och missnöjd med min tvekan. "Will there be any possibillities to get more messages through?" frågade jag och fruktade svaret. Det sista jag ville var att jag skulle berövas en säker och direkt kanal till avsändaren. "Yes Sir, of course. This channel will be open unless anyone of you wishes to close it." "Then please add one more line" sa jag och jag tror att jag uppfattade något som skulle kunnat tolkas som ett leende hos kommunikatören. "Please tell that as long as there is honesty and respect present  there will also be hope in this world". "Yes Sir, I wish you a good nights sleep. Thank you, Sir". Jag gjorde klart mitt nattläger och bestämde mig för att vila. På morgonen när jag steg upp läste jag den fortfarande glödande texten och kände med hela mitt väsen att det vi gjort under natten var viktigt.

***

Kopplingen till mål, träning och resultat kan för vissa vara oklar i detta läge. Det löser sig.


fredag 26 oktober 2012

Vågar du så vågar jag!

Ett lag byggs av medlemmarnas egenskaper och presterar bäst när dessa kan utnyttjas optimalt mot ett givet mål. Sparkar jag in öppna dörrar nu? Kanske, men samtidigt kan man inte nog ofta reflektera över just lagbygge. Hur många lag ingår du i och hur fungerar dessa? Skulle något kunna bli bättre om du bytte någon spelare, ändrade målen eller kanske ledarskapet? Hörde jag ett försiktigt ja? Bra, då har jag din odelade uppmärksamhet. Hur hanterar man en deltagare med lovande egenskaper som plötsligt dyker upp och tar plats?


Ja det beror kanske på klimatet i gruppen eller vad man som ledare vågar släppa. Sedan är ju frågan vad man har satt som mål - allas myspys eller förstaplatsen. Jag har alltid siktat på förstaplatsen och varit noga med att förklara att jag inte funkar annars. Jag har alltid välkomnat nykomlingar och gärna lyft dem om de har haft rena kläder, spetsiga armbågar och kraftfulla framfötter. Jag tror att man ska släppa fram alla som har förmågan att bli viktiga, kanske tom som ledare i gruppen, formella eller kontrollerade informella. Då och då snubblar man över en sådan kraft och varje gång blir man lika glad. Då vore det ju bra korkat att inte testa den personens potential bara för att det kanske skulle störa gamla inrotade vanor och vägar? Om vi båda vågar så vinner vi. Lite så tycker jag att det ska funka. Har jag rätt eller har jag rätt?

Plötsligt händer det!

När jag klev in genom dörren till receptionen hos kunden kände jag en kall hand klia mig på ryggen. Något var fel och jag hade inte fått någon indikation och blev helt förvånad. Skit också - rätt stad, rätt kund och rätt klocka men fel dag. Fredagen borde ha varit måndag efter helgen. Nåväl min grundinställning tog snabbt överhand. Jag är en positiv kille som gillar att lösa situationer.

Impovise, adapt and overcome!
Efter ett par telefonsamtal - och några råa garv från kund och kollega som båda hade koll - var jag på väg igen och hade en ny plan. Det blir en bra fredag trots allt. Jag tror fortfarande att den närmaste framtiden ska blir spännande och utforskande. Nästan så jag kan sträcka mig till att jag är så spänd att jag har fnitterbubblor   ( underbart uttryck snott från min bloggande kompis Åsa) i kroppen när jag tänker på den. Vad som händer i universum händer stort.

When worlds collide....
Vad har då det här med mål, träning och resultat att göra undrar du? Jo - min vän - hur bra du än planerat måste du vara beredd att likt en nyss luftlandsatt krigare tänka snabbt och tänka om. Stå inte där - ta kontroll. Dagens läxa, över och ut.

torsdag 25 oktober 2012

Gästfrihet!


Jag har förmånen att ha vänner som är öppna och tar emot mig. Jag har tillbringat ett halvt dygn på Statsrådvägen i Enskede hos familjen Hahne. Fullständig service i form av middag med två sorters vin, "mitt rum" uppbäddat och klart, arbetsyta, dusch och frukost. Livet är lätt att planera med sådana vänner. Idag byter jag miljö för några timmar. Och det är det som har något med den bloggen att göra. Flexibilitet och glädje inför uppgiften.







onsdag 24 oktober 2012

Jag ska!

Igår tränade jag på gosegymmet Sunlight igen. Det har varit för glest. Jag började med trekvart "Spirals" som är dansliknande rörelser till lugn musik. Ingen Putte-action men ett pass som jag lärt mig älska. Finessen är att du rör dig i ytterlägen och tränar din balans och kroppskontroll. Just kontrollen jag har lärt mig genom pilates, boll och just spirals är guld värd. Gårdagens kroppskontroll på stege och utmattningsstyrka med såg gick också bra och jag landade på fötterna varje gång.


Efter passet och en halvtimmes rullande och töjande så var det dags för ett bra boxpass på en timme. Jag har hållit mig borta men nu gick det OK även om det gör ont att sätta en spark med ömmande stortåled. Jag kände mig rostig men det är befriande att jobba i högt tempo med svetten sprutande. Och på något sätt är det skönt att känna hur handskarna matar in i mitzarna. Det är en nästan farligt skön känsla att känna hur den kraft jag skapar och överför till motståndarens kropp delvis kommer tillbaka som en rekyl. Jag blir nästan lite förvånad över vad jag kan producera.


I helgen som gick så gjorde jag ett jobb på MMA-galan och efter att ha träffat det gänget ett antal gånger så känns det nästan som man känner dem och den unika gemenskap som kampsport ger. Du har säkert precis som jag  spelat i ett lag någongång och förstår vad jag menar. Fast i den gruppen av starka och livsfarliga tejer och killar finns en gemenskap som är lockand. Lite av "jag älskar dig och ska ge dig på käften". Kul. Jag ska - SKA - hälsa på och prova på att träna med Team Escalate. (ska bara växa lite till först ).

Visst blir även du motiverad att träna när man ser det här! 

tisdag 23 oktober 2012

"Ja ä int feeg.."

Visst, the sky is the limit, säger dom. Vem bryr sig om gränser? Att kasta sig ut är vad som gör mitt liv värt något. Sen är det förvisso så att om man sticker ut hakan så ökar chansen att få den avslagen. Fine with me. Jag dansar Zumba, jag dansar Latino och jag träffar hundratals nya människor och föreläser för dem varje månad. Visserligen får jag bra betalt för att föreläsa och när det gäller dansen så får jag ju dansa med trettio tjejer varje gång. Här är det bara mitt ego som driver mig. "Ja ä int feg", som Jan-E sa. Inte du heller, va?

"Na-na, na-na, nanna, - there´s no limit.... Nu är det mentalt."





Adrenalina

Kettlebells, hantlar, ryssäckar och maskiner i all ära. Men då krävs ju att du drar till gymmet och går inomhus. Vardagsmotion och då helst funktionell styrka där du tränar både sexpack och små djupa muskler är bra. Lägg till lite obalans så involverar du ännu fler muskler. Kan du dessutom få ut något mer som stimulerar hjärnan så varsågod. Idag ska jag testa äppelträning. På stege.


Gårdens vårdträd och gröna lunga behöver helt enkelt ansas "big time" och du som känner mig förstår ju att jag naturligtvis säger "det fixar jag". Dels kan jag inte så jag vill lära mig. Jag har iofs småklippt äppelträd i tjugo års tid men inte i den här omfattningen. Dels så tänkte jag att det blir ett par timmars betald träning. Perfekt eftersom jag borde träna på heltid som proffs. Världen skulle ju må så mycket bättre då. Jag tror att jag kommer att få ut styrka, koordination, balans och en rejäl adrenalinkick när stegen faller och jag förbereder mig för landning. Vad gör du för att vardagsträna idag?

De bästa åken är de där man nästan slår ihjäl sig! (gammalt Putteordspråk)

måndag 22 oktober 2012

Nya intryck är bra!

Hur hittar du den där lilla gnistan som behövs för att lyckas ta steget? Jag vet inte säkert om det är lika för alla men för mig kommer den ganska ofta. Jag tror att man kan förbereda sig för att den ska komma. Eller i alla fall förbereda sig på att hantera den. Jag tror dessutom att den hittar mig för att den vet att jag vill ha den. Det kan vara en massa olika saker som utlöser lusten att göra. Jag tycker att planering ger mig en styrka och tvingar mig att förbereda mig. Men som också gör att jag kan fånga blixten i flykten. 

Om du tex lägger upp din träningsplan för en vecka så kommer den ju hela tiden att finnas i ditt bakhuvud, din Ajphone eller om du är riktigt retro så kanske du har den på papper. Har du en längre plan - vilket du säkert har, om inte annat i form av något slags mål med verksamheten, så är den kanske inte lika aktuellt insorterad i arbetsminnet men du vet var på hårddisken den ligger. Min tanke är alltså att om du har en plan så är du medveten om att du har den och du är mer eller mindre klar på detaljerna i den. Så funkar jag i alla fall. Det blir roligare om du funkar likadant, så vi antar det.


Om då plötsligt något dyker upp som påverkar dina planer, du åker på att jobba eller så kanske ditt pass blir inställt. Du kanske drar på dig en skada eller tvärtom så funkar din rehab och plötsligt är du fit igen. Oavsett vad distraktionen är så kan du momentant hantera den om du är förberedd. Du har någonting att väga dina nya optioner mot. Utan planeringen hade du agerat mer slumpmässigt. Nu hu har kontroll istället. Själv tar jag emot förändringar med glädje och brukar lätt kunna styra det till något bra.  Just nu känner jag mig oerhört motiverad för nya steg. Jag vill utvecklas. Jag har en plan men världen får gärna ge mig nya möjligheter.


- Passa mig, jag är fri och har en plan!






söndag 21 oktober 2012

Framåt! Nytt! Spännande!

Jag ältar aldrig, men jag tycker man ska reflektera, utvärdera och gå vidare. Min senaste månad sammanfattas som "blandade småhopp". Två skador har sänkt träningsmängden till "lägsta någonsin". Det är naturligtvis inte sant men när man är som jag så känns det så. Hur ligger du till själv? Får du så mycket fys som du vill och längtar efter?  Det fanns en tid när jag inte tränade alls och det höll på att ta livet av mig. Fast samtidigt så överlevde jag mycket tack vare min grundträning sa doktorskapet.

En väg
Nu hoppas jag att sammanfattandet kan gå över i utvecklingsfas ett tag. Idag var jag ute en timme med "Bettan" min älskade MTB och lekte lite försiktigt över stock och såphala hällar på Sörmlandsleden. Försiktigt naturligtvis då jag inte vill landa på ömma tassen mer än nödvändigt. Det höll och jag är full av energi och träningslängtan. Älskar känslan som bubblar i kroppen när man närmar sig kurvan med löv och blöt asfalt lite för fort. Ikväll blir det gymmet och lite bollstyrka igen, man kan köra samma sak hemma men jag är även en lagspelare.

Första dagen med tighta skor
Efter varje avbrott, oavsett om det är resa i jobbet eller som nu, så blir jag som ett barn igen. OK, jag är man så jag är ett stort barn. Jag vill att nästa period ska bli den bästa och jag har ju i ärlighetens namn inte gått så mycket framåt på ett halvår. Starkare ja, och med bättre kondis men jag vill ha mer. Som syns. Inte ett dugg ytligt utan en viktigt bekräftelse. Jag får beröm och ger beröm till folk som visar resultat. Feedbacken är otroligt viktig. Du vill väl att vi andra uppskattar dig och det du gör? Självklart lyfter du när någon boxar på dig uppskattande?

En annan väg men lika rätt
I dessa dagar fylls mina tankar till viss (oväntat stor?) del av en person som funnits där men nu dykt upp och säger så bra saker om min träning. Det är skönt. Det är egoistiskt av mig att lyfta det så här men som min skrivföreblid säger "det är min blogg det här". Mina texter här är jag och följer ingen snitslad bana. Du och jag ska tillsammans göra långsiktiga resultat, det är vad det handlar om och du läser på egen risk. Våra samtal här - bara mellan dig och mig - sker på vår nivå och vårt momentana sätt att kommunicera. Framåt mot målet, målen eller delmålen. Om bilden inte är klar för ögonblicket så segla mot horisonten. Ta med dig bra saker och bra vänner som lyfter dig och som du kan nå och lyfta. Då blir det rätt.




torsdag 18 oktober 2012

Om vänner

Det här kan sluta hur som helst. Jag har en vän som är så unik att jag tror att han är jag. Jag har en vän som känns så nära tack vare modern teknik men som jag inte har träffat sedan 1986. Jag har en vän som jag är avundsjuk på eftersom han är så mycket bättre på att spela golf. Nej, fel - jag har många vänner som är bättre på golf. Jag tror att det finns många därute som jag skulle vara vän med bara vi visste om att vi fanns. Jag har en vän som hävdar att hon inte ska ha någon ny partner men jag har god lust att visa att hon har fel. Jag har en vän som är så duktig att jag vill lära mig allt han kan. Jag har en vän som inspirerar mig med sitt sätt att hantera ord. Jag har en vän som borde växa upp. Jag har en vän som dansar bra och när jag kan hälften av vad han kan slipper jag hänga i baren. Jag har en vän som inspirerar mig genom att lysa som en oerhört stark personlighet i träningslokalen, hennes sätt att ge feedback är oerhört lyftande. Jag har en vän som jag mötte i en trappa och vi äter rå fisk ihop ibland och hon kan faktiskt få mig att vara tyst och lyssna. Jag har en vän som är lite olycklig som jag brukar trösta, ibland går det bra. Jag har en vän som litar på min förmåga att leda. Jag har en vän som faktiskt sålde allt och drog iväg. Jag har en vän som leder mig på rätt väg, säger han i alla fall. Jag har många vänner som jag inte hinner beskriva här. Jag har en vän som jag delar en lång och värdefull historia med. Jag har en vän som säger att om hon skulle vilja så gör hon det, det respekterar jag djupt. Jag har en vän som kan spela musik på ett sätt som jag ska lära mig. Jag har en vän som jag ibland skriker åt eftersom vi är så lika men ibland faktiskt tycker olika. Jag har en vän som jag inte blir klok på, men jag gillar henne ändå.  Jag har en vän som säger att jag borde växa upp. Jag tror att jag har dig som vän och hela den här texten är min uppskattning till dig som tycker att jag är värd att lägga tid på. Oavsett om det är här, på gymmet, i arbetslivet, socialt eller hur vi nu umgås. Tack för att du finns, vännen.

Och om du undrar vad det här har att göra med mål, träning och resultat att göra så blir mitt svar - precis allt!

onsdag 17 oktober 2012

Funkar - funkar inte...


Jodå, tackar som frågar - svullnaden går ner och det snabbare än jag väntat mig. Efter läkarbesöket igår och den uteblivna sprutan så hoppade jag in på apoteket och köpte gamla beprövade pryttlar mot ont och svullet. Och det tog tydligen skruv, jag sov gott hela natten till idag och har rört mig och faktiskt gått en kort stund ute idag, Jag kan inte nog förklara frihetskänslan och kanske framför allt hur mycket bättre min hjärna funkar utan smärta.

Funkar inte
Den snälla damen på apoteket rekommenderade iprengel i kombination med paracetamol och jag som alltid lyssnar artigt testade. Jag kan meddela att det gav ingen smärtlindring alls under de två dagar jag testade och ingen som helst minskad svullnad. En tokmiss helt enkelt.

Funkar
Igår köpte jag back to basics i form av Ipren 400 mg och Diklofenakgel. En välkänd kombination för oss som idrottar. Voltaren finns numera i en dubbelt så stark koncentration - fast du får naturligtvis inte ta den lika ofta. "No, I will not do that.....". Klockrent och efter ett dygn har vi klart mätbara resultat. Chansa inte om du vill komma tillbaka i träning - kör beprövat occh gå all in från början.

tisdag 16 oktober 2012

Jag och överste senap.






"Du har nog rätt", sa doktorn - "det är gikt".  Efter lite prover så var det klockrent att jag hade förhöjda nivåer av urinsyra i blodet. Hmmmm. Denna syra kan utsöndras i form av kristaller i lederna. Vanligast i stortåns tredje led, där den sitter fast i foten alltså.  Gikt - (portvinstå) det har ju bara gamla engelska alkoholiserade grevar och baroner.




"Det gör ont, va?", sa den gode läkaren och sa att det var sådant som kunde hända och behandlingen var smärtlindring. När han sa att jag skulle smörja in det inflammerade området med Diklofenaksalva så höll jag på att nysta till honom. "Det är inte aktuellt att röra området" sa jag och då fick jag veta att det finns tabletter. Fast något starkare än receptfritt blev det inte. Så kul skulle vi inte ha.


"Det går över på någon vecka så om ett par dagar borde det ha börjat göra mindre ont, i sällsynta fall kan det ta en månad". Tack så djefla mycket! Fast det sista sa jag inte. När jag vädjande lade huvudet på sned och formade ordet "cortisonspruta" så vände han bort blicken och jag skämdes som en skolpojke. Tänkte på en vän och hennes man som nyss dött i cancer samt några skador orsakade av kulspruteeld som jag såg i helgen när jag tittade på "Band of brothers". Jag tackade, gick hem och ska ta min smärta rakt upp och ner.

söndag 14 oktober 2012

Bara att tejpa och byta kant...



"Låt aldrig din motståndare se att det gjorde ont", en av idrottens grundteser och historien bakom uttrycket i rubriken. Idrott är 100% attityd och det vet vi båda två. Själv har jag (nästan) alltid ont någonstans men jag är så skadad att jag ser det som ett positivt tecken. Gränsen mellan bra och och dåligt ont går för mig vid kryckor, operationsärr eller protes. Allt under det är hanterbart och får inte stoppa vidare aktivitet.



Däremot ska du inte belasta det skadade området ytterligare. Förutom att det troligen gör ont så kan du förvärra skadan eller öka överbelastningen så mycket att du får en inflammation förr eller senare. Dessutom är det alltid så att du överbelastar någon annan del av kroppen. Du försvarar det skadade området helt enkelt. När jag hade vadont så hoppade jag inte rep och nu när jag har tåpaj (!) så hoppar jag inte rep. I stället så försöker jag hitta alternativ hela tiden. I det här fallet knäböj och vadhävningar.


Kan du inte köra planka eller armhävningar med bägge fötterna i golvet så kör på en - eller på knä och öka belastningen med rotationer eller fler repetitioner. Det är bara din fantasi som sätter stopp. Har du bestämt dig för att träna så känn gärna efter men låt inte lite ont stoppa dig från att nå dit du vill. Träna smart helt enkelt!




lördag 13 oktober 2012

Gasfot, för tusan!

En alldeles speciell god förmiddag tillönskar jag dig käre läsare!

Är precis på väg till hemmagymmet Sunlight för en liten mysstund och sittandes med frukostosten så kom jag på det!

Jag har ju gnällt över onda knölen på höger fot tidigare och när jag klev upp i morse så var den onda knölen ond igen. Illa sådär två timmar före ett cykelpass då man faktiskt måste ha skor på sig - kör ju mest barfota annars. Som ingenjör - notorisk felsökare och problemlösare - kombinerat med massör -anatomikunskap- så löste jag det.


Gasfot. Jag har drabbats av gasfot. Jag hade ont i tisdags efter många mil i bil och nu i morse efter ännu fler mil i bil under fredagen. Dagarna däremellan var det få mil i bil, max fem mot runt sextio de onda dagarna. Vinkeln och läget i just den marschfart som hålls under lång tid skapar en konstant spänning i muskeln som överbelastar fästet längst ut på mellanfotsbenet - vid knölen.


Nu gäller bara rehab och avslappning i M. extensor hallucis longus och allmän relaterad skadehantering, men det är ju enkelt när man hittat felet. Och så får man väl vaälja en högre fart nästa resa, för att ändra vinkeln.

torsdag 11 oktober 2012

Gött läkkött och soffhäng.

"Är det inte det ena så är det det andra" sa Putte och tog en kopp citronte till för halsen. Det passar jjättebra med att tappa rösten när man är ute på föreläsningsturné. Fast eftersom jag nu är en så oerhört positiv filur är jag säker på att det är borta till i morgon. Ungefär som min stortå som lika blixtfort som den  gjorde tokont nu har blivit bra. Ja, du läste ju redan i går att jag tränat löpband och det gör man ju inte med hallux valgus direkt. Fast nu hade jag ju en light-version tydligen. Smärtområdet är markerat på bilden. (Nej - det är inte mina fötter....)




Jag tror att det snabba tillfrisknandet - jag kunde inte alls stödja på den i tisdags - beror på en kombo av positiva tankar ("funka nu fothel--te annars blir det sågen!") och ett osedvanligt gött läkkött då jag bara äter bra mat och via träningen pumpar runt mer blod än de flesta och blodet är ju kroppens transportorgan för syre och restprodukter mm. Men det kunde du ju redan. Skönt att slippa ingrepp är det i alla fall. (Det är för övrigt inte min fot det där heller....)



Kvällens träning kommer att inskränka sig till styrka på rummet och en nivå som göra att inte kommer upp i flås eftersom jag inte vill störa kroppen (halsen). Man ska ju inte anstränga sig med en infektion i kroppen. Om jag bara flyttar undan bordet så har jag ju en skön matta att träna situps, armhävningar och plankor på.



 Å andra sidan har jag ju en mysig soffa med kuddar att inte alls träna i. Du känner ju mig, valet blir lätt!

onsdag 10 oktober 2012

Resande tränande - fördel Scandic?


Jag brukar inte bo på Scandic men nu har jag blivit tipsad om att de under ett tag byggt upp bra gym på sina hotell. Jag brukar alltid träna någonting och ofta har hotellet ett avtal med simhallen eller det lokala gymmet. På så sett har jag sett massor av olika ställen - och träffat massor med kul folk! Ikväll hade vi en skön diskussion om bollträning - och jag fick visa en massa övningar. Stolt och stort tack till Sunlight som lärt mig allt jag kan.


Efter att nu testat tre olika Scandic så är jag nästan såld - även om det nästan bär mig emot. Efter tolv års resande och hotellboende i jobbet så tycker jag det är kul med variation. Scandic för mig är inte variation. Och dessutom notoriskt dyrast. Men träningsmöjligheterna i Bollnäs, Skövde och nu idag Star i Lund har varit superbra. Bra grejor med hög kvalitet rent mekaniskt på löpband och cyklar, hyfsat med fria vikter och alltid matta och bollar. Ljust, rent och fräscht med rena handdukar och tillgång till vatten. Dessutom står det oftast något himla multigym i ett hörn - men de vågar jag mig aldrig på. Är livrädd att fastna med håret i någon av alla rörliga delar..... Dessutom nära till bastu och bassäng när så bjuds. Topp.


Igår var det träningsfritt när jag hälsade på sonen och vi fixade med sladdar och annat spännande i hans lägenhet. Visste du att jag har en låda som är märkt just "sladdar" och där sparas allt. Den har löst många problem. Dessutom hade jag en elak svullnad över knölen vid stortån och därmed toksmärta bara jag stödde på foten eller kom emot själva pektån. Idag var det som borta och jag kunde köra löpband, vikter och boll i en timme. Bättre så tycker jag.


söndag 7 oktober 2012

Kroppar, svettiga kroppar - och självförtroende!


Det handlar självklart inte om sex. Då vore ju hela gymgrejen sjuk. Men det är nära ibland. Och det stör inte.  Om hon är gift har inte inte med saken att göra. Vi ska inte ha sex - vi respekterar bara varandras resultat. Vi tycker om att kramas och det är väl ärligt och fint av oss?


Jag vet inte hur det är med dig men jag tränar bland annat för att skaffa mig ett attraktivt utseende. Det gör säkert du med. Sett ur en tänkbar partners synvinkel. Oavsett om våra mål är fortplantning och familjebildande eller mer kortsiktigt. Om du påstår något annat så vet jag att du ljuger. Så fungerar naturen och vi styrs av dess hormoner. Sedan kan du göra vad du vill för att bortförklara, mörka eller förneka det. Varför är det bara jag och trettio tjejer som går på latinopassen och släpper loss? BTW, skit i det. Sitt därute och pumpa biceps så dansar jag med trettio tjejer under tiden. Låt oss kalla det win-win....



Jag går igång på de kommentarer jag får om min kropp. Inte så att jag tror att alla som säger något positivt eller lägger sin hand på min kropp vill ha omedelbar, hämningslös och tillfällig sex utan vidare krav med mig. Däremot tar jag närheten som en signal för att jag är en bra kompis, en likställd. Vi visar ganska mycket på gymmet. Tighta kläder skurna efter de former vi har gör att de flesta av oss ser starka och hälsosamma ut. Några av oss lägger ner stora summor pengar på att hitta rätt och många gör det. Det är helt OK.



Hela mitt resonemang ledar fram till att självklart ska vi visa våra kroppar och vara stolta över att vi tränar. Jag blir så glad över uppskattningen jag får av mina träningskompisar. Och det blir den lilla tunna tjejen i svart linne också, det blir hon gräddbakelsen som definitivt är för stor men väljer att visa det i tight rött matchställ på cykelpasset. Jag fullständigt älskar att se hela henne slita sig svettig vid min sida, utan andra tankar än att vi ska fixa loppet, att vi ska vinna tillsammans. Jag lovar att "tant Agata" känner sig stark och attraktiv i sina slimmade kläder på Qi-gongen och jag håller med. Det handlar om självförtroende. I idrott är du det du visar, så enkelt är det. Jag är stolt över vad jag gjort. Jag är inte på något sätt klar, men nöjd ändå.


Jag har vänner på gymmet som är stolta över vad de gjort och gör. De vill - precis som jag - visa världen vad de lyckats med. De är smala, de är runda, långa eller korta, biffiga eller inte. Men samtliga har gjort en resa och de är värda cred för det. De är värda din blick och din uppskattning. De är värda att du tycker att de är snygga eller sexiga. Eller att de bara är bra för den delen. Jag själv delar gärna ut kroppskontakt som uppskattning. Och får tillbaka. Ibland handlar det om träning och ibland handlar det om något annat uppskattande. Men det är i så fall mellan henne och mig.

Det viktiga är att det handlar om ärlig uppskattning snarare än tighta kläder som egentligen inte lämnar något till fantasin. Klä dig som du känner och visa så mycket du vill. Respect.



Einstein, gladpack och tovade tomtar!



Hatar är ett starkt ord som bör användas med förnuft. Jag antar att vi tycker lika där. Jag har som sagt en överbelastningsskada i vänster vad. Öpp-öpp-öpp, håll in hästarna - innan du spricker upp i ett leende och säger något förnuftigt i stil med "vad var det jag sa?" eller något annat som förmodligen är ganska relevant - så ska jag berätta. Att du har rätt i "vad var det jag sa?" är helt besides the point och gör mig bara ännu mer nedstämd. För stunden. Just eftersom jag om någon borde väl veta.... fast jag har lätt att glömma tråkigheter.

För ett år sedan small det till under ett kick&box-pass, det är lite "aerobics meets bodycombat" där man slår sig själv på käften i spegeln. Bra pepp och högt tempo. Det sa bara smäck mitt i vaden och så plötsligt föredrog jag att gå på tå en vecka. Som utbildad massör - jodå jag kan det OCKSÅ - så insåg jag att jag hade för korta muskler och behövde vila initialt och sedan köra mycket smidighet. Det har jag gjort under hela tiden men ibland så kommer det tillbaka och det är lika överraskande varje gång.

Det som har räddat mig varje gång är en tillfällig nedgång i intensitet och lite byte av träningsformer. Bort med hopp och studs ett tag och in med drög och mölj i lågt tempo. Gör rätt helt enkelt - Einstein hoppade hopprep vid senaste återkomsten i torsdags. Varför älta allt detta då. Jo, nu har jag insett att jag är dum i huvudet och borde göra rätt i stället för fel. Jag ska behandla mig själv, jag ska låta min duktiga kompis använda sina terapiformer och behandla mig och det får ta tid. Jag ska investera i mig själv och nu när jag har tänkt utanför lådan så inser jag att det är ju på samma sätt med den här detaljen som med all min tid jag lägger på träning.


Jag gör ju det för att nå något bättre! Om jag kan lägga ner femtio timmar i månaden på träning för att få ett bättre liv så kan jag väl lägga ner femtio timmar av annan träning i månaden för att kunna träna femtio timmar i månaden för att få ett bättre liv? Du fattade på en gång. Det gjorde inte jag.

En lång promenad i höstsolen är bra och kan man samtidigt hälsa på glada kompisen som ställer ut sina tovade garntomtar, lampor och annat på en höstmarknad så blir det nära nog perfekt. Visste du att man tydligen kan tova allting?

Jag hatar min skada så mycket så att jag tänker utplåna den. I kväll ska vi prata om kroppar, missa inte det.



lördag 6 oktober 2012

Front center bike!

Okey, jag har en plan. En ganska detaljerad plan faktiskt utifrån de mål jag vill uppnå. Längd, vikt och hur långt jag ska orka bära en röd tiokilosvikt på en viss tid. Det kan verka inrutat men det är det inte, just att ha kontroll och planering ger mig frihet.

Om du vill vara spontan och ändra så stör det inte din långsiktiga planering ett jota - den finns ju där i detalj. Om man flyttar ett träningspass eller en aktivitet en dag framåt eller bakåt spelar ju ingen roll i det långa loppet. Var spontan och känn efter, om vädret lockar ut dig fast det står "träningsfritt" så ge efter. Stick ut och spring eller ta en promenad någon timme. Men stryk för guds skull inga pass - bara flytta lite :-).



Jag har ett crosstabata-pass bokat i eftermiddag men det kommer troligen att ryka till förmån för praktisk styrka och rörlighet i form av trädgårdsarbete. Det som finns utanför fönstret - inte just Tingshuset då - lockar och lovar att göra mig både pigg, glad och starkare. Då är det inte svårt att vara flexibel.

I morse läste jag i en kompis blogg om vänner, det var en varm text som gjorde mig glad. Samma oerhörda värme mötte mig på gymmet när jag - lite sen men i tid - kom in i cykelsalen och möttes av ett flerstämmigt "jamen där är du ju"!  Jag minns att jag sett en bild på ett "djungelgym" någonstans i USA med texten "I mitt gym finns inga speglar men en massa vänner. Om jag inte kommer och tränar så ringer alltid någon och undrar hur jag mår...".  En gång förra vintern kom jag i sista minuten till ett fullbokat cykelpass och fann att det glada gänget lämnat en cykel ledig. Det var min plats -  "Front center bike". Det är både skrämmande och glädjande att man förväntas vara där. 


                                    

("Sunlight house i Nyköping. **It may not look much to you - but to me it is home....**.)


Ta en titt i din träningsplanering. Stämmer den med vädret? Om inte - skit i planeringen och gör det som känns rätt just nu. Lev, träna och lek - gymmet står där i morgon med. Eller i kväll när solen gått ner.


fredag 5 oktober 2012

Optimalt träningsredskap?


Hur tränar man bäst? Vad ger snabbt snyggast mage? Svaret är skitenkelt, du ska välja det redskap som motiverar dig att träna så mycket du behöver för att nå dina mål. Kolla in den här magen tex, den råkar vara min.



Målet är att trolla bort två cm mjukt fett runt om och plocka fram den fina form och smala midja som jag vill ha. Den är iofs helt OK för att sitta på en kille som snart fyller femtio men det finns ett mål. Magen är jättestark och jag har en bra hållning och i övrigt en stark överkropp.

Första tanken för att bränna fett och få fram definitionen är att köra en massa situps och annat magträningsjox men jag känner att det inte gör någon nytta alls. Jag tror att du kan sätta dig in i problematiken. Du tränar bäver men det händer inget. Eller rättare, du känner att det händer massor - för det gör det - men inte det du vill se.

Nu ska du få mitt tips för en schysst mage, kanske till ""beach 2013 - eller "bitch 2013" som jag som singel tänker. Löpning. Ut och spring och rutorna kommer, så är det. För att citera Paolo Roberto, "det spelar ingen roll hur många sit-ups du gör, fettet måste bort i alla fall, i motionsspåret". För dig, som precis som jag, tycker att löpning är något av det dödligaste som finns så är mitt råd att gå in tungt på spinning eller möjligen cross-trainer.


Du kommer att jobba med hög förbränning eftersom intensiteten är hög  - om du bestämmer dig. Träningspassen kan byggas som intervall-, distans- eller fartlek precis som löpningen. Dessutom har de flesta gym vettiga instruktörer i denna basträning. Träningsformen passar dessutom bra om du av olika skäl - hög vikt eller skada - behöver skydda lederna i fötter och ben. För att kunna få ner kraften i pedalerna krävs dessutom att du använder din överkropp aktivt.

Cykel är för mig basträningen, jag älskar att känna hur hela min kropp samarbetar för att få ner min vilja i asfalten. Jag brukar ibland under passen känna på magen och njuta av den hårdhet som jag känner och hur musklerna - under fettet då - samverkar med ben och huvud!

I kväll körde vi "Rockcykel" på Sunlight. Det finns massor av olika cykelpass och ditt gym har säkert en egen variant på upplägg. Vår rockcykel leds av Rock-Olga som har en mycket pådrivande stil som säkert kan skrämma bort en del mjukisar. Men vi får stöd och trots hornen i pannan får hon oss att sjunga med i hårdrocken och ta i lite extra. För mig är det ett av veckans bästa pass eftersom det är en timme långt och där någonstans går den nedre gränsen. Jag lyckades hålla vadspöket borta idag och lämnade lokalen lycklig och starkare.



Jag föreslår att du tränar din mage på en spinningcykel eller krysstränare nära dig! Min står framför TV:n och jag tittar gärna på matchen och trampar samtidigt.

Fotnot: Rock-Olga heter egentligen något helt annat.

Lite som Jesus?

Ja - enligt boken återuppstod han ju. Så kanske det blir här med, idag känns det som om de saker som gjorde att det kändes helt fel redan efter tio inlägg i våras är historia. Inga stora saker egentligen om man jämför med atomvapen och att folk dör i cancer. Jag har helt enkelt hittat lusten tack vare din och mångas inspiration. På olika sätt. Den där förbannade sjukdomen som nämns ovan är märkligt nog en av dem. Radarpar-kompisar från gymet som pushar är en annan.

Jag har hållit igång och nått bra resultat under pausen och jag hoppas att även du har tagit stora steg. Du minns att vi talade om mål i livet totalt sett och kanske lite mer i detalj relaterat till din träning. Vi kommer sakta men säkert att hitta tillbaka till maj 2012 och fortsätta som om inget hade hänt.

Jag har lyckats dra på mig en efterhängsen vadskada som förgyller min tillvaro genom att dyka upp oannonserat. Jag har fått hjälp att hitta grundfelet - som är olika långa ben - och har en rehabplan. Igår dök dock den fan upp igen under ett i övrigt magiskt cirkelpass på Sunlight.

I morse under ett tidigt cykelpass så hanterade jag det bra via alternativ fotställning och en djup koncentration på att "bara nästan" nå smärtläget. Jag har bestämt mig att träna bort smärtan genom att vara smart och öka genomblödningen i vadmusklerna. En klar målsättning och en strategi helt enkelt. Jag behöver större rörlighet och smidigare muskler. Med nitton minuter och sju sekunder kvar av passet så skedde det - smärtan försvann.  Den lycka som i ett sådant ögonblick infinner sig går inte att beskriva. Du som förstår mig förstår mig eftersom du har varit där själv. Jag lovar att det inte bara var svettdroppar som trillade nedför mina kinder då.

En av mina största inspiratörer brukar säga att man ska göra mer av det som gör en lycklig och att man aldrig ska vänta tills det är för sent.



Därför sitter jag nu här med en räkmacka från Puttes till frukost och med en återuppstånden blogg om vilja, mål, träning och resultat. Ta nu fram dina anteckningar om mål från slutet av maj så kör vi snart igen.