Vårkänslor!

Planeringen av våren fortsätter och till 31/12 ska den ju vara klar i grova drag. Ja - våren börjar ju 1/1 om inte förr! Bollar en del mål med min träningskompis och det känns helkul. Man får input när det gäller fysiska värden - siffror, tider och mått på ett bra sätt. Jag är en duktig ensamvarg men ännu bättre lagspelare.

Idag är det dock en mellandag - naturligtvis med två träningspass inbokade - där jobbet får sin tid. Som egenföretagare så har man frihet under ansvar. Kunderna ger dig betyg hela tiden och det är det mest stimulerande som finns - kontinuerlig feedback. Numera spelar det inte så stor roll när du arbetar, det viktiga är vad du levererar. Det präglar hela mitt liv.

Jag kan och får jobba till tolv en kväll eller en hel helg. Men jag kan också träna varje lunch eller åka hem till en kompis och ta en kopp te på eftermiddagen. Jag skulle inte vilja ha det annorlunda.

Somna inte osams med dig själv...

Orden är tyvärr inte mina. Det är kung Lasse som diktat men det är så rätt. Om du inte är tillfreds med vad som står framför dig så kommer du inte att funka. Det är därför du måste fundera över dina val. Det är något som jag tjatar over and over again. Jag har vänner som grubblar natten igenom och jag har vänner som sover i trygghet. Utifrån - från min position tex - känns det som de som tagit beslut sover bäst. Och det förefaller helt logiskt i min lilla värld.

Fribiljett till himlen

Min lilla passning är att du alltid ska tänka och planera. Du måste bygga upp en beredskap och en förmåga att ta beslut. Ta det och följa det hela vägen Det må gälla vad som helst, träning, tävling eller arbete. Det självklara eller det du känner. Utan plan kommer du ligga och grubbla. Och det är inte bra. Jag vet dessutom att ju mer du tvingar dig att tänka i dessa banor - enkla egentligen men svåra om du fegar - desto bättre kommer du att bli på processen.

Det är inte svårt att ta beslut. Det är skönt att våga ta beslut. Det är otroligt tufft att inte kunna ta beslut. Dessutom sover man dåligt om man inte är överens med sig själv.

Kvällens pass på Sunlight innehöll en massa bra och en del nya kontakter. Jag körde 4000 på löpbandet, 45 minuter ganska tungt axlar/överarm, trekvart cykel och en halvtimme core. Spännande, utmanande och kanske lite skrämande för den som inte kan ta beslut och anpassa sig. Efter tre timmar - och lite tankearbete på plats - så kommer jag att sova gott. Välförtjänt dessutom.

Starships!

Hmm, ska jag eller ska jag inte? Vilka konsekvenser får ett "ja" och vad missar jag med ett "nej"? Frågan är skalbar på många plan och naturligtvis bör du hantera olika ämnen olika. Själv ger jag nästan alltid efter, ibland utan att tänka mig för. Det beror på att jag är "för dum för att ducka" och väldigt, väldigt nyfiken. Dessutom lär jag mig "nya" ganska bra. Citationstecken eftersom det även där kan vara olika områden. Du kan ju föreslå något så ska du se att jag försöker!  Det kanske verkar oansvarigt men samtidigt säger oerhört många att jag ska fortsätta att inte ducka. Att det är en egenskap hos mig som de gillar.

Jag mår ännu bättre nu på morgonen och dagens stora beslut är om jag - vid 37.1 graders temp - är frisk eller inte. Alltså frisk nog att träna. Jag som inte har - framtill för ett par veckor sedan - ägt en termometer har ju ingen koll på min grundtemp. Så mycket läkare är ingenjörn att han vet att 37 plus/minus 0.5 bör vara OK. Men, det är ju individanpassat. Som du vet så har jag inga problem att ta beslut. Älskar dock att ta rätt.

Oavsett vilket beslut du ska ta idag, se till att du lämnar det grå fältet. Det är bättre att tända ditt ljus och ropa ett "JA" än att viska ett "NEJ" i mörkret! Grejorna är byggda för att flyga! Det slutar nog med seger för mig! Jag kommer att få göra det igen. Träna. Och du vinner du också!

Gärna skadad - men inte sjuk!

Ipren och Diklofenak i maxdos, eller strax över på läkares inrådan har varit en del av mitt idrottsliv. Jag kan acceptera - och snarare rekommenderar - att man tar smärtstillande för att kunna rör på sig. Oftast går ju återhämtningen efter en skada betydligt snabbare om man får blodet att flyta genom det påverkade området. Men att knapra piller för att man är förkyld, har ont i halsen eller för att sätta ner feber är i min värld inte lika självklart. Igår hade jag dryga trettionio och idag två grader lägre. Ingen aning om vad som hände men jag kommer att hålla mig lugn och avvakta idag. Promenad och snöskottning får räcka. I övrigt tänker jag bara mysa med barn och bonusdotter, fast hon är inte en sån där bonusdotter som du först tror.

Jag har hunnit fundera lite på mina kommande tränings- och prestationsmål för våren och sommaren. Två datum är klara, det ena är ett lopp att springa och det andra är privat. Men bägge ligger i början på sommaren och kommer att påverka och inspirera mig fram tills det är dags. Dessutom kommer de att ha en positiv inverkan på min hälsa och kroppens utveckling. Dessutom kommer jag på första gången på mycket länge ha ett mål som inte bara är mitt. Annorlunda och jag känner en liten stolthet i det.

Men idag är butiken stängd. Patrik tar träningsledigt och Sverige kommer självklart att kännas annorlunda men inte stanna helt. Ett fortsatt lugnt och hälsosamt jufirande önskar jag dig käre läsare. I morgon är en annan dag.

Gratiskilometer och missade mål!

En kort blogg att läsa mellan tomtar, gröt och paket.

Jag har missat mitt viktmål för julen. Jag drog ju igång i början på november på 77-78 kg och ville till minus 74. Nu ligger jag stabilt på låga 75:or och höga 74:or. Dvs ett kilo ifrån. Det ger dock en stabil och varaktig nedgång på 2-3 kg vilket jag är helt nöjd med. Framför allt om man tar en titt på kroppen. Fick sådant där skönt beröm morse och även igår av en hel hög goa träningskompisar. Vi fortsätter naturligtvis och jag är så glad att det verkligen syns så att folk reagerar. Vikten kommer naturligtvis att ingå i konceptet fram till sommaren 2013, men kanske inte vara den viktigaste parametern. More to come! Före nyår ska planen var klar.

När jag ändå sumpat målet passade jag på att äta en bra frukost i morse efter passen, cykel och styrka,  på Sunlight,  Japp, mitt gym har "gym, spa, riktig 25 m - bassäng, hotell, restaurang och bar...". Jag följde - helt onödigt - upp med en kaka och två ischoklad.

På tal om träning så har jag fått för mig att jogga den korta sträckan till gymmet. Det är inte långt, den ena vägen 500 meter och den andra 800 meter. Men med tanke på att jag besöker gymmet kanske trehundra gånger om året så blir det ju trettio gratismil! OK, någon gång ibland får jag skjuts av träningskompis men då ger det ju något annat viktigt i utbyte!

Livet min väg är gott och ni som petar in bra saker i det genom att finnas nära ska ha massor av cred!

Helt slut och redo för mer!

Jul på dig goa läsare. Jag har ju hintat om tuffare målsättningar och mer spets snart i min träning. Mer om det i mellandagarna som förhoppningsvis kommer ge mig - som normalt fullbokad - en udda situation där jag har fritid. Eller jag har mycket fritid, lägger ju ett par timmar om dagen på träning, men nu hoppas jag på dötid. Dvs tid utan bokningar. Hela hösten har varit rekordbokad i företagen och jag har 25 hotellnätter sedan i augusti tror jag. Mer än vanligt iaf. Nog gnäll - jag lever ett oerhört bra liv!

Dagen har varit skön och började i morse med ett pass med kompisen där vi sprang - jag kom senare och stannade på 3000 på 14:30 och efter det körde vi en knapp timme styrka, fritt och maskiner. Ett bra pass med otroligt skön stämning och avslappnat men vi fick ändå många kilo flyttade. Ibland undrar jag varför jag lägger så mycket tid på gruppass? Men oftast kommer jag på att jag är en ganska social varelse och en lagspelare.

Kvällen blev sedan svintung. En knapp timme Tabata Cross "bubbelibubb" med en WOD som bara blev värre följdes av tre maxtester på en minut vardera. Först squats - där jag har problem att få ner arslet under knähöjd - där bara gokända räknades. Jag fick väl ihop femton som var OK. Typ sämst i klassen.... Nummer två var armhävningar från liggande till sträckt armbåge och det kan jag ju iaf. Jag klarade tjugoåtta och det är jag jättenöjd med. Till slut äntligen en paradgren, nämligen situps med touch över huvud och på tår för att räknas. Lyckades bäst i gruppen med trettioåtta godkända och spykänslor. Jag är urstark i bålen.

För att fullborda idiotin så körde jag slut på mig med trettio cykel följt av ett bra corepass. Som goa kompisen skulle ha sagt; "Och där blev han helt dränerad....". Nu vilar vi tolv timmar innan vi kör igen. I morgon blogg om siffror - vikt och avstånd. Kram på dig!

Hoppa för tusan!

Så är det. Goa vännen som livet varit lite taskigt mot - understatement - är ett exempel på att allt går. Jag mantrar själv att "allt är möjligt". Märk väl att jag inte använder Gunde-varianten. Jag kan nog inte ens stava till o-mejöjligt. Med bildens sprudlande känsla gav jag mig iväg till träningen. Och det kändes som vanligt, dvs bra. Sjukt bra. Snudd på illegalt bra. Som vanligt.

Vad som sedan än hänt kommer inte att ha någon som helst effekt i det långa loppet. Fast det var lite som en sämre pyspunka först.  Jag tänker dock fortsätta hoppa och ta plats. Inga andra än de som jag väljer att släppa in kommer att påverka annat än temporärt. Idag blev jag besviken på gymmet, vilket jag inte gillar. I morgon är en ny dag och jag ger alla nya chanser. I morgon ska jag förgylla tillvaron igen. För dem som vill ha lite guldkant. De som vill måla med grå färg får naturligtvis göra det.

Förmodligen det bästa någonsin. Hittills!

En lägesrapport och lite tankar så här innan avfärd.

Att jag tränar en del är ju känt. Jag funderar ibland på vem du är som sliter bredvid, ibland helt ensam men allt oftare ihop med mig. Jag inbjuder förmodligen till samarbete. Just nu har jag fått en skön träningskompis och vi peppar varandra så djävla grymt på framför allt benhårda cykelpass. Idrottsfolk är bra skit det.

Det är så skönt när det bara funkar!

Är på väg upp till kontoret i Stockholm och ser fram emot att träffa en skön kompis på en lunch. Vi möttes på en TV-inspelning och sedan dess har vi surrat regelbundet om allt. Vi inbjöd bägge två till samarbete och kommunikation på ett naturligt sätt. Märkligt hur det ibland bara känns som man känt folk i hundra år.

Det är så skönt när det bara funkar!

Jag upprepar ofta mitt mantra om ständig utveckling, men visst kan man ibland förstå att en del inte törs utvecklas. Det ligger en otrygghet i att våga kasta sig ut mot något annat än det vanliga. Jag är förmodligen galen och får min kick av det. Ibland blir det fel men då lär jag mig något. Fast grundtesen är klar.

Det är så skönt när det bara funkar!

För övrigt har jag återupptäckt Ulf Lundell. Lyssnar hela tiden på "Ripp Rapp" - skivan kom 1979 och slåss med Winnerbäcks "Tänk om jag ångrar mig och sedan ångrar mig igen" om titeln "Sveriges bästa album".

Nu går vi ut och glittrar mot alla andra och skaffar oss en bra dag!

Inte Jesus igen? En fråga om fokus.

Hur många gånger kan man dra på samma story och komma undan med det? Jag vet inte men jag har faktiskt tänkt att återuppstå igen. Innan världen nu delas i två halvor - älska mig eller hata mig, bara du har en åsikt - ska jag försöka förklara. Häng på!

Jag har varit ofokuserad! Eller för att vara helt sanningsenlig - jag har varit oerhört fokuserad, egentligen. På annat än att blogga. Ett helt rätt beslut dessutom.

Jag har faktiskt levt oerhört mycket i nuet och njutit av det. Visst har det kostat på men samtidigt varit utvecklande på ett sätt som skapat något som jag kommer att bära med mig som en mycket lätt packning. Nu närmar vi oss en period med mera helger och då tycker jag att det kan vara dags att försöka få lite kontinuitet i skrivandet igen. Det borde iaf vara så att jag har mer tid frigjord när saker ändras. Vi, jag och du, får väl se.

Som du vet så älskar jag nämligen att leka med ord och under tiden som jag varit inåtvänd - iaf utifrån sett - så har jag dubblat mina skrivmål. Eller tripplat som min vän med fler högskolepoäng i matte skulle sagt. Har även en grammatikvän som kommer att få jobba oerhört eftersom jag vill skriva. Jag vill, ska, tänker, kommer att skriva bloggen samt två böcker på olika teman,. Det ska bli av. Jag har nämligen en annan kompis som redan har skrivit sin första. Det är så läckert inspirerade.

Och blir det inte av så har jag återigen blivit ofokuserad. Eller fokuserad. Men man kan ju alltid återuppstå igen.

Eller skulle inte ens Jesus fixa en fjärde vända?